Rådgivningsbesöket

Idag hade vi alltså ett rådgivnings/läkarbesök. Patienten: Miliam, 8 månader ung.
Allt ser relativt bra ut med lill grabben. Ända minuset var hörseltestet, så det ska tas om om två månader. Läkaren lugnade dock ner mej med att säga att det är helt normalt, han distraherades mest av storasyster som viftade med en leksak framför ögonen på honom medan hon samtidigt skrattade.

Han har vuxit bra under de senaste två månaderna. Lill grabben väger 9 kg 200g och är 75 cm lång. Huvudomkrätsen slutade på 45,3. Han har alltså växt bra efter ''sin kurva'' som rådgivningstanten sa. Så det var skönt att höra. Jag kan ännu tillägga att han redan över en månads tid stigit upp själv med hjälp av stöd, nu står han också nån staka sekund utan stöd före det börjar luta oroväckande. Sitter gör han stadigt, både på rumpan och på knä. I klädväg har han använt 80 över en månad redan. Min lilla guldklimp <3

Som det hör till på rådgivnings besök diskuterade vi även resten av familjen. Novalie diskuterade vi en bra stund eftersom det har uppstått en del 'problem'. Det är ingenting jag tar med ro längre, när det första gången togs upp var jag skitförbannad! Det gäller hennes tal. Av flera olika anledningar verkar hon ha tagit ''ett steg tillbaka''. Nu har vi remiss till en talterapeut, det kan ju inte göra någon skada, eller hur?

Min första reaktion var ''Men va fan, hon är ju bara tre år. Hur kan man förvänta sej perfekt uttal av en tre åring?''. Det tycker jag ännu också att man inte kan kräva. Men nu när det har kommit upp från flera olika håll har jag varit mer uppmärksam på hur hon pratar. Nu måste jag själv också erkänna att det gått en aning bakåt. Svenskan är inte annars heller ett lätt språk, med alla böjelser, det är mest där hon har problem. Men också med att ''kasta om bokstäverna'', också på de ord hon sa rätt förut.

Orsaken till denna back är en massa förändringar i hennes liv på en väldigt kort tid. Hon blev storasyster förra året i Augusti, och snart är det dags igen. Flytten kan också ha påverkat henne mer än vi förstått. Det finns ännu en grej det kan bero på, men de tänker jag inte gå in på före det är utrett. Min gissning är dock att de är de som är problemet. Nu skall hon i alla fall få professionell hjälp, det är det som är viktigast! För självklart vill vi som hennes föräldrar enbart hennes bästa.

Till sist har vi då mej. Blodprovet som togs den 4 April visa mer oroväckande resultat än förväntat. Nu har jag en remiss - hoppas hon katalogiserade den som brådskande - till TYKS. Hemoglobinet som visade 99 den 28 Mars har nu sjunkit till 91 på en vecka! Nu snackar vi blod, igen.

För att Marcus inte ska känna sej för utanför inom detta ämnet kan jag berätta om hans senaste blodprovs upplevelse. Som så här i efterhand roar oss en aning, nå, kanske mer mej då.

Den 30 Mars togs ett blodprov på oss båda i samband med FinnBrain undersökningen som vi medverkar i. Som en sann karl skulle han ''visa mej hur det skall gå till'' och gick in före mej, mycket rakryggad och med en ''hehe'' min. Två minuter in så hör jag hur sköterskan börjar ropa på receptionisten, som är inne i rummet två sekunder före hon kom ut springande och söker en tredje person till rummet.
Tjugo minuter senare kom han ut ur rummet blek som ett lakan och helt genom svettig. ''Nu är det din tur'' får han ur sej före sköterskan kommer och förklarar att han svimmat. ''Det gjorde jag bara för att få juice'' lät det senare. Så om ni är törstiga under ett blodprovsbesök, svimma! Då bjuds det på två glas gratis juice.