Det lilla extra! (Älska loppis)

Vi flyttade in i Februari, i två månader har vi varit 'lamplösa'. Nu har vi äntligen den perfekta lampan!

Lampan är en helt vanlig takkrona, som blivit doppad i vit målarfärg. Fint fint tycker vi!

Morsdags pyssel

Fotoramar av hama pärlor!

Självklart med bilder på barnen!

Tungt, fast man inte borde säga så.

Flunsan håller i sej, att den inga tammefan kan börja ge med sej nu redan! Det börjar kännas så otroligt tungt att måsta vaka varje natt. Värst har stackars lilla Miliam drabbats. Snoret bara rinner och hans hostande kan bara gemföras med en gammal gubbes tobakshosta. Då ska vi inte prata om blöjorna han fixar. Suck!

Novalie börjar må bättre. Hesheten har släppt till en del, och stegringen gått neråt. Helt frisk är hon dock inte!
Däremot snyter jag mej nu stup i ett, näsan är förfärligt täppt och huvudvärken håller i. Därför känns det tungt att vara ensam hemma med två barn, som trots att dom är sjuka har en massa energi.

Jag skulle verkligen uppskatta lite mer hjälp just nu. Men varifrån skall jag få den ifrån då Marcus arbetsdagar börjar bli längre och längre. H-A-T-A-R vår/sommar säsongen!

En liten ljusglimt i mörkret är att Miliam, 8 månader, har lärt sej att säga mamma <3

Döm aldrig det du inte förstår!

''Svårt att förklara för någon som inte har en aning. Det är en daglig kamp att ha smärta eller illamående på insidan medan du ser bra ut på utsidan.''

Döm aldrig det du inte förstår!

I ett tidigare inlägg skrev jag om min osynliga sjukdom, för det är det det är, det är på riktigt! 2009 fick jag diagnosen Bipolär depression. Jag har dagligen ätit mediciner mot det sen dess. Länge gömde jag mej bakom en fasad, jag ville inte visa mej svag, jag ville inte vara annorlunda.

Idag är jag stämplad. Jag är konstig, lat och en dålig mamma. Speciellt i andra föräldrars ögon! Alla dessa fördomar får jag leva med under resten av mitt liv. Även då jag sökte hjälp, förbättrade situationen för både mej och min familj. Jag är fortfarande mindre värd som människa.

Döm aldrig det du inte förstår! Läs på istället, försök förstå! En dag kan du vara i samma situation. Ingen är imun! Det kan hända dej, dina barn, din man/hustru. Dömer du då dem som du dömer andra?

''Nu är jag faktiskt rädd, inte för döden, utan om jag hinner känna nån smärta'' 

Så lyder sista meningen i min pappas farväl brev. Det värsta tänkbara hände vår familj. Också han led av bipolär depression. Andras kritik och fördomar kan leda till detta. Därför är det viktigt att inte döma, även då man aldrig kan förstå det helt. Jag förstod inte före det hände mej. Idag dömer jag inte andra.
För vad ger mej egentligen rätten till det? Vad gör dej till en bättre människa än andra?

Huset fullt av sjuklingar

Idag tillåter jag, med gott samvete, lill fröken ligga under täcket på soffan och se på sina älskade 'barnebam'. Hon verkar piggare än vad hon var igår, men en dags vila till kan inte göra någon skada. Det är dessutom det ända sättet hon hålls tyst, hon har nämligen nästan helt och hållet tappat rösten! Och näsan rinner fortfarande.

Miliam har det inte bättre. Han hostar för president och fosterland. Snoret flyger och febern stiger. Nu sussar han så sött i sängen tillsammans med pappa. Idag är det pappas tur att få sova ut, själv sov jag till klockan tre igår! Vi är alltså alla mer eller mindre krassliga. Vi hoppas på ett snabbt tillfrisknande så vardagen kan återgå till det normala! Jag absolut hatar att se barnen sjuka!!

Natten som gick och morgonen som kom

Natten har varit hemsk! Först hade jag ett mindre sammanbrott.
''Nej, kela pappren är sena, (vilket dom inte är, jag fyllde ju i dom via nätet, men det hade jag glömt) mammaledighets pappren är ännu inte ifyllda på jobbet. Shit, barnförsäkringen! Talterapi, lågt hemoglobin, har han sen ändå något problem med hörseln...''

Miliam kryper i sömnen, inatt ställde han sej upp och stå - flera gånger. Därmed sov jag väldigt ytligt, när jag äntligen fick sömn, för att hålla koll på honom. Novalie grät i flera omgångar. Jag fick ingen klarhet i varför. Marcus snarkade.. Hunden hade storstädning på gång i köket.

På morgonen var det dags för nästa överraskning. Båda barnen har nu flunssa, febertermometern är försvunnen. Nu har jag då sökt efter den ett bra tag, utan resultat. Jag har en j*vla huvudvärk efter brist på sömn. Vi är alltså alla mer eller mindre 'pirriga' idag. Hoppas det blir bättre mot dagen/kvällen.

Armbindeln för finlandssvenskar

Se den här!

Rådgivningsbesöket

Idag hade vi alltså ett rådgivnings/läkarbesök. Patienten: Miliam, 8 månader ung.
Allt ser relativt bra ut med lill grabben. Ända minuset var hörseltestet, så det ska tas om om två månader. Läkaren lugnade dock ner mej med att säga att det är helt normalt, han distraherades mest av storasyster som viftade med en leksak framför ögonen på honom medan hon samtidigt skrattade.

Han har vuxit bra under de senaste två månaderna. Lill grabben väger 9 kg 200g och är 75 cm lång. Huvudomkrätsen slutade på 45,3. Han har alltså växt bra efter ''sin kurva'' som rådgivningstanten sa. Så det var skönt att höra. Jag kan ännu tillägga att han redan över en månads tid stigit upp själv med hjälp av stöd, nu står han också nån staka sekund utan stöd före det börjar luta oroväckande. Sitter gör han stadigt, både på rumpan och på knä. I klädväg har han använt 80 över en månad redan. Min lilla guldklimp <3

Som det hör till på rådgivnings besök diskuterade vi även resten av familjen. Novalie diskuterade vi en bra stund eftersom det har uppstått en del 'problem'. Det är ingenting jag tar med ro längre, när det första gången togs upp var jag skitförbannad! Det gäller hennes tal. Av flera olika anledningar verkar hon ha tagit ''ett steg tillbaka''. Nu har vi remiss till en talterapeut, det kan ju inte göra någon skada, eller hur?

Min första reaktion var ''Men va fan, hon är ju bara tre år. Hur kan man förvänta sej perfekt uttal av en tre åring?''. Det tycker jag ännu också att man inte kan kräva. Men nu när det har kommit upp från flera olika håll har jag varit mer uppmärksam på hur hon pratar. Nu måste jag själv också erkänna att det gått en aning bakåt. Svenskan är inte annars heller ett lätt språk, med alla böjelser, det är mest där hon har problem. Men också med att ''kasta om bokstäverna'', också på de ord hon sa rätt förut.

Orsaken till denna back är en massa förändringar i hennes liv på en väldigt kort tid. Hon blev storasyster förra året i Augusti, och snart är det dags igen. Flytten kan också ha påverkat henne mer än vi förstått. Det finns ännu en grej det kan bero på, men de tänker jag inte gå in på före det är utrett. Min gissning är dock att de är de som är problemet. Nu skall hon i alla fall få professionell hjälp, det är det som är viktigast! För självklart vill vi som hennes föräldrar enbart hennes bästa.

Till sist har vi då mej. Blodprovet som togs den 4 April visa mer oroväckande resultat än förväntat. Nu har jag en remiss - hoppas hon katalogiserade den som brådskande - till TYKS. Hemoglobinet som visade 99 den 28 Mars har nu sjunkit till 91 på en vecka! Nu snackar vi blod, igen.

För att Marcus inte ska känna sej för utanför inom detta ämnet kan jag berätta om hans senaste blodprovs upplevelse. Som så här i efterhand roar oss en aning, nå, kanske mer mej då.

Den 30 Mars togs ett blodprov på oss båda i samband med FinnBrain undersökningen som vi medverkar i. Som en sann karl skulle han ''visa mej hur det skall gå till'' och gick in före mej, mycket rakryggad och med en ''hehe'' min. Två minuter in så hör jag hur sköterskan börjar ropa på receptionisten, som är inne i rummet två sekunder före hon kom ut springande och söker en tredje person till rummet.
Tjugo minuter senare kom han ut ur rummet blek som ett lakan och helt genom svettig. ''Nu är det din tur'' får han ur sej före sköterskan kommer och förklarar att han svimmat. ''Det gjorde jag bara för att få juice'' lät det senare. Så om ni är törstiga under ett blodprovsbesök, svimma! Då bjuds det på två glas gratis juice.

Nu ser jag rött!

Mitt hat mot Perussuomalaiset bara växer och växer. Läs här.

Bra boktips via skolan!

Jag har nu suttit och funderat ett bra tag på om jag skall fylla min bokhylla med böckerna som rekommenderades på föreläsningen eller om jag skall låna dem på bibban. Med tanke på pengabrist för tillfället valde jag bibban. När pengabristen lättar en aning och om böckerna är till någon hjälp köper jag dom garanterat! Som alla böcker om småbarnsfostran och dylikt är dom så klart svindyra.
Nu har jag dock två böcker reserverade.

  - Kay Karlsson - Anknytning: om att tolka samspelet mellan föräldrar och små barn
  - Liisa Keltakangas-Järvinen: Pienen lapsen sosiaalisuus

Skall dessutom plocka upp tre andra böcker senare idag:
 
  - Liisa Keltakangas-Järvinen: Temperamentti, stressi ja elämänhalinta
  - Liisa Keltakangas-Järvinen: Temperamentti: Ihmisen yksillölisyys
  - Liisa Keltikangas- Järvinen: Hyvä itsetunto

Jag som inte gillar att läsa på finska. Engelska går bra, men inte finska. Ändå är jag någorlunda flytande i språket, konstigt. Beror nog på finnarnas inställning till svenskan.. Men det tar vi en annan gång!

Vårtecken

Himlen är grå och bilen är täckt med regndroppar. Jag kom att tänka på alla vårtecken människor säger sej ha sett, för jag har då inga sett några. Förutom en livs levande mygga i vår hall för några veckor tillbaka. Han mötte ett grymt öde. Då fick jag se, till min stora förvåning, en liten tussilago blombukett på fönsterbrädet i köket! Genast kändes det lite bättre, för det betyder ju att våren trotts allt är på väg! Nu känns det inte alls lika trist som i morse då vi öppnade våra ögon, nu väntar vi på att solen ska titta fram!

(Mommo ringde dock från södra Finland igår där det snöade. Snöskottaren fick komma fram från sitt våridé, förhoppningsvis för sista gången i år! Nu hoppas vi på mer vårväder än det, inget mer snö, tack!!)

Lång väntan

Nu är biljetterna till Cirkus Finlandia beställda tills i Augusti! Ångrar att vi inte hälsade på  mommo nu på påsken, då dom gick på en cirkus föreställning i Karis igår. Nu får vi åka in till Åbo istället. Men det lär det vara värt! Mommo, nu litar vi på dej!
Nu följer dock en lång väntan. Svårast blir det nog för lill fröken som helst skulle ha åkt idag!

Desto närmare vi kommer..

beräknad förlossnings datum, desto mer förlossnings mardrömmar har jag!

Mina två andra förlossningar har gått otroligt fort. Som förstföderska inbillade jag mej en lång utdragen förlossning med olidliga värkar - tji fick jag! Allt var över på 6 timmar och 5 minuter från första värken!
Miliam hade också bråttom. Han kom på 5 timmar och 5 minuter. (5 dagar över beräknat datum, likaså storasyster!)

Nu är jag övertygad om att vi inte hinner fram till sjukhuset i tid. Ungen kommer att födas hemma i hallen, eller senast på en av färjorna. Jag är livrädd att vattnet går här hemma. Efter vattengången går allting väldigt fort! Medi heli har ingen chans att hinna ut i tid, även då flygturen endast tar 20 minuter - åt ena hållet. Men då du ligger där med värkar värre än du kan föreställa dej känns 20 minuter som en evighet, skulle jag tro. Ambulansen då? Det beror på var den befinner sej för ögonblicket, sällan dock på vår lilla ö, om dom inte har ett utrycknings uppdrag.

Jag kan ännu tillägga att ha beräknat tid tills Juli inte är den bästa tiden då det är sommar säsong här i skärgården. Speciellt om hon bestämmer sej för att komma på Söndag eftermiddag/kväll. Förkörs skyltar skulle inte sitta helt fel för tillfället..!

Kärlek och resultat - Bilderna säger allt

Fem år and still going strong!

Första kärleks resultatet kom i Februari 2009 - Vår älskade lilla Novalie <3

I Augusti 2011 fick vi uppleve 'kärlek vid första ögonkastet' en andra gång.
Miliam, här med Dalton <3

Även syskonkärleken blomstrar!

Nu väntar vi givetvis med spänning på lillasyster, som är beräknad i Juli.
Här i vecka 25+6.

Dödstrött

Någon som har förslag på hur jag skall gå till väga för att höja hemoglobinet? Senaste kontrollen gav inte det resultatet jag hoppats på. Nu ligger hemoglobinet på ynka 99, det vill säga 21 under minimi på det ''normala'' 120 för kvinnor. Järntabletter hjälper inte, har försökt med alla olika järn preparat som finns ute på marknaden! Men varje gång har det slutat i allergiska reaktioner. Har dessutom ändrat på min kost för att få järn i mej, som mörkt bröd som jag i vanliga fall hatar!

Please help me! Orken står på noll sträcket!

Svårt, svårare, svårast

Destu längre det tar mellan varje blogginlägg destu svårare blir det att skriva ett nytt. Konstigt. Det är inte brist på inläggs ideér precis.

Bjuder i varje fall en bild på världens härligaste ungar, var så goda! Tänk, om ynka tre månader blir två barn tre. Och en familj på fyra blir en familj på fem!
Tre barn på 3½ år, inte undra på att dom kallar oss konstiga. Men vad vet dom andra? Jag har den bästa familjen, ever! Hör sen.