Jag får väl börja med att gratulera dom nyblivna föräldrarna för den nyfödde! En liten tös, I knew it! Nu väntar jag med spänning på lillens namn. Jag är helt säker på att hon döps till Ingrid! Ingrid Madeleine.
Andra tippade namn, enligt aftonbladet är Ulrika, Sophia, Astrid, Margareta, Désirée, Christina eller kanske Alice. Imorgon får vi veta!
I och med min nyfikenhet sitter jag nu här och funderar på namn åt vårt kommande lilla tillskott. Fast alla vet väl i detta lag att jag gillar annorlunda namn, så inget 'vanligt traditionellt' namn bör väntas härifrån - Fast båda har dom 'vanliga' andra och tredje namn, och så ett tråkigt efternamn..
torsdag 23 februari 2012
måndag 20 februari 2012
Ur barna mun
Novalie pratar varje dag om att välja ett namn till 'nya beibin', det är otroligt viktigt. Alla dockor döps på löpande band, och alla heter dom Andersson. Igår i matbordet frågade hon åter igen om namnet. ******* svarade jag. Papps och tösen utbytte en blick, den minsta fnissade till, och utbrast i kör ''Vad??'' Namnet imponerade inte på lill tösen, för hon utbrister: ''Men lilla vännen, det är inget bra namn'' <3
lördag 18 februari 2012
Dagens föda
 |
| Ingredienserna till salladen, en del är redan ner blandade i makaronerna. |
Salladen är dessutom löjligt lätt att laga, inte behöver man överdrivet många ingredienser heller - det mesta finns redan färdigt i kylskåpet! (Vanligtvis i alla fall)
Det här behöv du:
 |
| Den färdiga salladen, och tillika den bästa som finns! |
5 dl makaroner
1 påse ärt-majs-paprika mix - frysta
4 ägg
½ purjolök
1 gurka
3 tomater
1 burk tonfisk i olja
1½ påse grillkrydda
 |
| Resultatet av vår vinter grillning. |
Gör så här:
Koka makaronerna, häll i den frusna ärt-majs-paprika mixen i makaronerna då dom ännu är varma. Rör nu ner grillkryddan. Låt det svala! Koka de 4 äggen och låt dem svalna. Hacka purjolöken i mindre bitar, skär även gurkan och tomaterna mindre. Blanda allt i en skål. Skala och skär äggen i bitar, även dom blandas ner i mixen. Till sist blandas tonfisken med oljan ner i salladen. Oljan ger salladen mer smak. Låt salladen stå och dra sej en liten stund före servering!
Gott gott gott!!
Med den mängd ingredienser jag använt här kan man lätt bjuda över några matgäster, eller fortsätta frossa sallad följande dag. Det är vad jag tänker göra - godsaker håller man förstås gärna för sej själv. Detta är dessutom nyttigare än godis! Score!!
Visst tycker ni...
...som vi? Att det är perfekt grillväder där ute? På schemat har vi pulkåkning, lek i snö och grillning. Nu hjälps det inget annat än att sätta varma kläder på och ut! Dagen avslutas med ett skönt bastupass. Kan det bli bättre?
(Hälsningar till mommo bara som för tillfället rostar sej under Spaniens sol, vi har minsann lika fint grillväder som ni har där!)
(Hälsningar till mommo bara som för tillfället rostar sej under Spaniens sol, vi har minsann lika fint grillväder som ni har där!)
fredag 17 februari 2012
I väntan på ett samtal
Sitter nervöst och väntar på FinnBrain intervjun. Klockan 13:00 ringer telefonen. Försöker fundera ut vad jag kan/vill prata om och vad jag ska hålla för mej själv - vill verkligen inte ge mej in på allt för känsliga ämnen. Ämnet i frågan är min depression - som är fullt under kontroll -men endå ett väldigt viktigt område gällande forskningen. Så varför inte hjälpa dem på traven?
Men hjälp vad jag är nervös! Speciellt då jag blir intervjuad av en man! Fast jag vet inte varför jag känner så. Jag är bara glad för att de är på telefon och inte ansikte mot ansikte, då skulle jag nog ha avbokat.
Men hjälp vad jag är nervös! Speciellt då jag blir intervjuad av en man! Fast jag vet inte varför jag känner så. Jag är bara glad för att de är på telefon och inte ansikte mot ansikte, då skulle jag nog ha avbokat.
Latare hund får ni leta efter!
 |
| Det måste vara tungt att äta när man är en hund! |
 |
| Inte går det snabbt heller. Om det sku hålla i sej efter maten också... |
söndag 12 februari 2012
Barnbilstolar
För tillfället håller Miliam på att växa ur sin urgulliga barnbilstol - Jag sååå älskar den, ljuvlig färg, säker att åka i och på alla sätt bäst! Jag är sååå glad att vi får användning av den en gång till, sen far den nog till salu. Stolen han använder för tillfället är Britax Baby-Safe plus SHR II, den officiella färgen är Leon - här kallar vi den turkos. Min absoluta favorit färg!
Stolen jag nu har i siktet är även den en Britax (Baby Römer), turkos färgad - vad annars? Britax Multi-Tech - II. Vad jag gillar med den är att säkerheten! Säkerheten kommer alltid först, speciellt då det gäller barn! Det bästa med den är nog att det går att åka åt både hållen - alltså med ryggen mot färdriktningen och även med 'näsan först'.
Då jag väntade Miliam läste jag mycket på om barnbilstolar. I mitt tycke är Britax ett av dom bästa märkena ute på marknaden, Maxi Cosi placerade sej även den högt på min lista. Tyvärr är dom en hel del dyrare. Vad jag själv dock aldrig ens skulle fundera på är Graco. Nu hittar jag förstås inte sidan med alla testresultat. Jag delar den förstås mer än gärna med mej när jag snubblar över den igen!
Nu hjälps det inget annat än att sätta ut prylar på huuto.net och hoppas på en extra slant i kassan. Någon som kanske behöv en roskis för illaluktande blöjor? Har även fyra rullar med roskis påsar som hör till, om jag minns rätt kostade enbart påsarna 11€ st. Har dessutom en överlopps barnbilstol, färg lime. Märket måste jag kolla för att vara säker. Den lossnar för 45€ självklart är den okrockad! Länkar till huuto.net när jag har fått in prylarna. Baby kläder säljs också, efter Juli, om jag kan hålla mej på linjen att inte ta reda på könet..
Drömmarnas barnbilstol hittas här.
Stolen jag nu har i siktet är även den en Britax (Baby Römer), turkos färgad - vad annars? Britax Multi-Tech - II. Vad jag gillar med den är att säkerheten! Säkerheten kommer alltid först, speciellt då det gäller barn! Det bästa med den är nog att det går att åka åt både hållen - alltså med ryggen mot färdriktningen och även med 'näsan först'.
Då jag väntade Miliam läste jag mycket på om barnbilstolar. I mitt tycke är Britax ett av dom bästa märkena ute på marknaden, Maxi Cosi placerade sej även den högt på min lista. Tyvärr är dom en hel del dyrare. Vad jag själv dock aldrig ens skulle fundera på är Graco. Nu hittar jag förstås inte sidan med alla testresultat. Jag delar den förstås mer än gärna med mej när jag snubblar över den igen!
Nu hjälps det inget annat än att sätta ut prylar på huuto.net och hoppas på en extra slant i kassan. Någon som kanske behöv en roskis för illaluktande blöjor? Har även fyra rullar med roskis påsar som hör till, om jag minns rätt kostade enbart påsarna 11€ st. Har dessutom en överlopps barnbilstol, färg lime. Märket måste jag kolla för att vara säker. Den lossnar för 45€ självklart är den okrockad! Länkar till huuto.net när jag har fått in prylarna. Baby kläder säljs också, efter Juli, om jag kan hålla mej på linjen att inte ta reda på könet..
Drömmarnas barnbilstol hittas här.
Dagens mage17+6
 |
| Bollen. |
 |
| Sidoprofil. |
P.S. Magen är liten, fast ändå stor. Och ännu större efter en måltid... Så här såg jag ut i v. 25+ med mage nr. 1. Nu är jag i denna 'storleksklass' i vecka 18. Jag fasar på blotta tanken på hurdan badboll där sitten i slutskedet...
lördag 11 februari 2012
En gång stämplad,stämplad för livet!
Det är så det känns. År 2009 fick jag se sanningen i vitögat och söka hjälp. Jag borde ha gjort det långt före, men så som så många andra skämdes jag för det. Jag förstod nog inte allvaret i hela situationen själv före det första mötet på den Psykiatriska avdelningen i Pargas. Eller hur länge jag egentligen mått dåligt, undermedvetet ja, men ville ändå inte tro på det. Att mina känslor inte kunde vara normala, - antingen kom alla känslor på en gång eller så var jag ihålig, helt tom.
Jag blev först diagnostiserad med förlossnings depression, fick piller och allt skulle bli bra. Det blev det inte. Jag ville dö. I två år hade jag inga moderliga känslor mot min dotter, ingen kärlek att ge. Jag har enorma skuldkänslor över detta nu, och på ett sätt försöker jag överkompensera det nu - vilket inte heller är så bra.
Ganska snart fick jag en ny tid till mottagningen. Jag satt bara och böla. Blev då diagnostiserad med bipolär depression, fick åter igen piller - men denna gång hjälpte dom! Idag kan varken jag eller Marcus göra något annat än att skratta oss lyckliga, de hela kunde ha slutat så annorlunda. En känsla som stoppade mej från det värsta är att jag själv som barn växte upp utan en pappa. Han, liksom jag, hade bipolär depression, hans historia slutade inte lyckligt. Idag ligger han begraven på Pargas kyrkogård.
Vart jag egentligen vill komma med det här är: Depression är en sjukdom som förändrar på ens personlighet totalt! Du känner ingenting, orkar ingenting, bryr dej fan i allt, har 'mörka tankar', sömnbrist... Det finns symptomer i miljontal! Eller så är du 'on top of the world', bara för att ramla ner igen. Vilket kan hända på en sekund. Depression är inget påhitt för att slippa jobba, som så många sa om mej. Det är en sjukdom som är för jävlig att leva med, jag önskar de inte åt min värsta fiende.
Problemet med diagnosen är följande: En gång stämplad, stämplad för livet!
Mest förbannad blir jag dock när min sjukdom går ut över mina barn. Att be om hjälp är samma sak som att mörda ditt sociala liv, i synnerhet ute på en pytteliten ö där alla vet allt om alla - Förutom jag. Mina vänner bor alla 300 km bort.
Idag hade Novalie sitt barnkalas eftersom hon var sjuk förra helgen. En mamma, min förra 'tukihenkilö', beslöt att inte låta sina söner komma på kalas. Det känns som ett personligt påhopp, eftersom hon då sa rakt ut att hon inte skulle låta sina barn leka hos oss eftersom vi har 'ett rent ut sagt skitit hem' - vilket säkerligen stämde back in 2009. Idag har jag effektiva mediciner, jag mår bättre än vad jag någonsin gjort och skulle aldrig mer strunta i allt som jag gjorde då. Vårt hem är rent, så rent de nu kan vara i en två barns familj, och inte alls lika kaotiskt! (Och ja, jag är medveten om att det kan finnas hundra andra orsaker till varför dess killar inte kom, i mina ögon är det dock en aning misstänksamt om det står i messet ''vi har andra planer'' - 10 minuter före kalaset börjar, visste de inte om dessa planer igår?)
Slutligen vill jag säga åt alla som kanske läser detta och jobbar som stödperson åt människor som mår dålig. Sådana och liknande kommentarer hjälper inte, dom förvärrar situationen! Jag skulle antagligen ha behövt hjälp mycket längre än vad jag tog emot. Istället bestämde vi för att inte be om fortsatt hjälp, för varje kväll före ett besök grät jag ögonen ur mej, samma igen på kvällen då hon 'hjälpt' till. Det är bara inte hållbart i längden och helt oacceptabelt!
Personligt, men viktigt!
Jag blev först diagnostiserad med förlossnings depression, fick piller och allt skulle bli bra. Det blev det inte. Jag ville dö. I två år hade jag inga moderliga känslor mot min dotter, ingen kärlek att ge. Jag har enorma skuldkänslor över detta nu, och på ett sätt försöker jag överkompensera det nu - vilket inte heller är så bra.
Ganska snart fick jag en ny tid till mottagningen. Jag satt bara och böla. Blev då diagnostiserad med bipolär depression, fick åter igen piller - men denna gång hjälpte dom! Idag kan varken jag eller Marcus göra något annat än att skratta oss lyckliga, de hela kunde ha slutat så annorlunda. En känsla som stoppade mej från det värsta är att jag själv som barn växte upp utan en pappa. Han, liksom jag, hade bipolär depression, hans historia slutade inte lyckligt. Idag ligger han begraven på Pargas kyrkogård.
Vart jag egentligen vill komma med det här är: Depression är en sjukdom som förändrar på ens personlighet totalt! Du känner ingenting, orkar ingenting, bryr dej fan i allt, har 'mörka tankar', sömnbrist... Det finns symptomer i miljontal! Eller så är du 'on top of the world', bara för att ramla ner igen. Vilket kan hända på en sekund. Depression är inget påhitt för att slippa jobba, som så många sa om mej. Det är en sjukdom som är för jävlig att leva med, jag önskar de inte åt min värsta fiende.
Problemet med diagnosen är följande: En gång stämplad, stämplad för livet!
Mest förbannad blir jag dock när min sjukdom går ut över mina barn. Att be om hjälp är samma sak som att mörda ditt sociala liv, i synnerhet ute på en pytteliten ö där alla vet allt om alla - Förutom jag. Mina vänner bor alla 300 km bort.
Idag hade Novalie sitt barnkalas eftersom hon var sjuk förra helgen. En mamma, min förra 'tukihenkilö', beslöt att inte låta sina söner komma på kalas. Det känns som ett personligt påhopp, eftersom hon då sa rakt ut att hon inte skulle låta sina barn leka hos oss eftersom vi har 'ett rent ut sagt skitit hem' - vilket säkerligen stämde back in 2009. Idag har jag effektiva mediciner, jag mår bättre än vad jag någonsin gjort och skulle aldrig mer strunta i allt som jag gjorde då. Vårt hem är rent, så rent de nu kan vara i en två barns familj, och inte alls lika kaotiskt! (Och ja, jag är medveten om att det kan finnas hundra andra orsaker till varför dess killar inte kom, i mina ögon är det dock en aning misstänksamt om det står i messet ''vi har andra planer'' - 10 minuter före kalaset börjar, visste de inte om dessa planer igår?)
Slutligen vill jag säga åt alla som kanske läser detta och jobbar som stödperson åt människor som mår dålig. Sådana och liknande kommentarer hjälper inte, dom förvärrar situationen! Jag skulle antagligen ha behövt hjälp mycket längre än vad jag tog emot. Istället bestämde vi för att inte be om fortsatt hjälp, för varje kväll före ett besök grät jag ögonen ur mej, samma igen på kvällen då hon 'hjälpt' till. Det är bara inte hållbart i längden och helt oacceptabelt!
Personligt, men viktigt!
Otåligt väntande
Novalie väntar och väntar och väntar. Elva börjar nämligen barnkalas som vi var tvugna att skjuta upp på på grund av feber och flunssa. Men nu! Bara två timmar till, och en massa förberedelser före det. Ska nu släpa mej fram till köket och svänga ihop en sats chocobollar. Jagäringenmorgonmänniska.
fredag 10 februari 2012
Alla Hjärtans Dag!
Kom nu ihåg alla nära och kära den 14.2! Själv skall jag sätta mej ner och pyssla vändags kort. Sådana! Om dom mirakulöst blir lyckade får ni se bilder senare.
Dårar i trafiken.
Jag har nämnt det förut, om hur 'dagens ungdomar' inte kan köra - enligt den äldre generationen. Men int är dom något bättre på det heller. Denna förare har helt klart fått sitt körkort ut en Kellog's Cornflakes paket! No doubt about it!
Förra Onsdagen hade jag ett möte med min lärare på Axxell, där vi gjorde upp en personlig studieplan. Det var en intressant diskussion som gav mycket. Nu gäller det att hitta en praktikplats, för totalt 90 timmar. För min del måste jag hitta en plats snarast, helst vill jag få det 'understökat' före jag blir höggravid. Dessutom ser jag så otroligt mycket fram emot det så jag kan knappt bärga mej, vilket påminner mej om att jag måste ringa till Pargas stad och höra om möjliga praktik platser.
Föret var ju inte de bästa och jag satt mest och kramade om ratten hårt hårt och bad om att hållas på vägen. Mest på Nagu då, fan det var halt! På vägen ner mot färjan märkte jag hur en bil med hög hastighet närmade sej, jag körde enligt hastighetsbegränsningen, bilen placerade sej självklart fast i reven på min bil - om man får skriva så. På en raka signalerade jag åt föraren att köra förbi. Men nej. Istället bestämde sej dåren för att köra förbi i en uppförsbacke, en minimal sådan med en brant kurva precis bakom, siktet var ju inte det bästa möjliga. Skit samma tänkte jag om det smäller i den idiotens bil! Själv hamnade jag förståss att bromsa in, vilken jävla tur! Idioten hade släpvagn fast på bilen och kurvade in rakt framför! Han fick sej med långljuset.
Senare såg jag att han åter igen 'satt fast' bakom en annan bil som han hängde fast i. Den bilen väjde. Han vann inte mycket på sin körstil, när vi kom ner till stranden var han ca fem bil längder framför mej. Vi åkte över på samma färja, vilket resulterade i att bilen körde framför mej, ingen annan var mellan oss. Jag hoppades så innerligt att han skulle vända av på vägen, hans körstil var faktiskt farlig, inte bara för andra men för honom också! Men de gjorde den förstås inte. Han körde framför mej hela väggen till nästa färja.
Efter att Novalie kom till världen har jag blivit otroligt försiktig i trafiken, jag vill helst slippa hem helskinnad till min familj. Därför irriterar jag mej på ett sånt ansvarslöst körande! Och tro mej, ansvarslös var han till 100%! För det första såg jag på långt håll att hans möbler, som han hade på släpvagnen, inte satt fast ordentligt. Redan ett pressu hade hjälp! Därför höll jag ett enormt avstånd mellan oss. Klokt tänkt, för på en raka ner mot den andra färjan kom ett bord loss! Panikbroms! Aldrig hade jag trott att ett bord kunde flyga så långt! Gissa om jag blev arg! Jag gasade efter gubbjäveln och gav honom med både 'hornet' och långljus. Han stanna! ''Ei kai suhun osunut'' Som tur inte! ''Noh, se oli kuitenkin menossa roskiin'' fortsatte han. Vem fan hämtar ut rosk från Pargas ända till Korpo??
Följande dag då jag tog en skön liten kaffe paus på Café Caphorn kommer idioten instövlandes. ''Hei, me tavattiinkin eilen'' sa han hur glatt som helst. Mmm, mumlade jag och gav honom en mördande blick. Fem sekunder före det hade jag berättat för Marcus syster om idioten i Volkswagen och så står han plötsligt där! Dit för mitt glada humör. Tack för de gubb jävel!
P.s: Bordet och en hylla som han måste ha dumpat där då han vände om för att ''plocka upp bordet'' ligger fortfarande kvar på dikeskanten. Vart kan man anmäla idioter som han? Tänker banne mej göra de!
Precis nyss fick jag dock goda nyheter, som i varje fall lite för tankarna bort från vad som skulle kunnat ha hänt! Blue-ray hemmateatern jag köpte från netanttila går inte att fixas, jag får en ny. Dock inte en likadan, tack gode Gud för det!
Förra Onsdagen hade jag ett möte med min lärare på Axxell, där vi gjorde upp en personlig studieplan. Det var en intressant diskussion som gav mycket. Nu gäller det att hitta en praktikplats, för totalt 90 timmar. För min del måste jag hitta en plats snarast, helst vill jag få det 'understökat' före jag blir höggravid. Dessutom ser jag så otroligt mycket fram emot det så jag kan knappt bärga mej, vilket påminner mej om att jag måste ringa till Pargas stad och höra om möjliga praktik platser.
Föret var ju inte de bästa och jag satt mest och kramade om ratten hårt hårt och bad om att hållas på vägen. Mest på Nagu då, fan det var halt! På vägen ner mot färjan märkte jag hur en bil med hög hastighet närmade sej, jag körde enligt hastighetsbegränsningen, bilen placerade sej självklart fast i reven på min bil - om man får skriva så. På en raka signalerade jag åt föraren att köra förbi. Men nej. Istället bestämde sej dåren för att köra förbi i en uppförsbacke, en minimal sådan med en brant kurva precis bakom, siktet var ju inte det bästa möjliga. Skit samma tänkte jag om det smäller i den idiotens bil! Själv hamnade jag förståss att bromsa in, vilken jävla tur! Idioten hade släpvagn fast på bilen och kurvade in rakt framför! Han fick sej med långljuset.
Senare såg jag att han åter igen 'satt fast' bakom en annan bil som han hängde fast i. Den bilen väjde. Han vann inte mycket på sin körstil, när vi kom ner till stranden var han ca fem bil längder framför mej. Vi åkte över på samma färja, vilket resulterade i att bilen körde framför mej, ingen annan var mellan oss. Jag hoppades så innerligt att han skulle vända av på vägen, hans körstil var faktiskt farlig, inte bara för andra men för honom också! Men de gjorde den förstås inte. Han körde framför mej hela väggen till nästa färja.
Efter att Novalie kom till världen har jag blivit otroligt försiktig i trafiken, jag vill helst slippa hem helskinnad till min familj. Därför irriterar jag mej på ett sånt ansvarslöst körande! Och tro mej, ansvarslös var han till 100%! För det första såg jag på långt håll att hans möbler, som han hade på släpvagnen, inte satt fast ordentligt. Redan ett pressu hade hjälp! Därför höll jag ett enormt avstånd mellan oss. Klokt tänkt, för på en raka ner mot den andra färjan kom ett bord loss! Panikbroms! Aldrig hade jag trott att ett bord kunde flyga så långt! Gissa om jag blev arg! Jag gasade efter gubbjäveln och gav honom med både 'hornet' och långljus. Han stanna! ''Ei kai suhun osunut'' Som tur inte! ''Noh, se oli kuitenkin menossa roskiin'' fortsatte han. Vem fan hämtar ut rosk från Pargas ända till Korpo??
Följande dag då jag tog en skön liten kaffe paus på Café Caphorn kommer idioten instövlandes. ''Hei, me tavattiinkin eilen'' sa han hur glatt som helst. Mmm, mumlade jag och gav honom en mördande blick. Fem sekunder före det hade jag berättat för Marcus syster om idioten i Volkswagen och så står han plötsligt där! Dit för mitt glada humör. Tack för de gubb jävel!
P.s: Bordet och en hylla som han måste ha dumpat där då han vände om för att ''plocka upp bordet'' ligger fortfarande kvar på dikeskanten. Vart kan man anmäla idioter som han? Tänker banne mej göra de!
Precis nyss fick jag dock goda nyheter, som i varje fall lite för tankarna bort från vad som skulle kunnat ha hänt! Blue-ray hemmateatern jag köpte från netanttila går inte att fixas, jag får en ny. Dock inte en likadan, tack gode Gud för det!
Usch, jag mår illa!
Idag steg jag upp, välmående och på bra humör, aningen trött dock. Bebben gjorde sin vanliga morgongymnastik i magen. Så himla härligt att se magen pomppa upp och ner. Och då är jag bara i vecka 18. En rejäl babybula har jag också fått. Om man jämför denna mage med mage nr ett så vill jag npg påstå att den motsvarar v. 25-27. Så det måste ju stämma - destu fler graviditeter destu tidigare syns magen och rörelserna känns.
Men nu, två timmar senare är jag yr som fan, svimfärdig och illamående. (Hemoglobinet gör förstås sitt, nu ligger den på 103.) Vatten smakar skit, mina spy reflexer funkar där emot bra. Nu försöker jag bara ta det lugnt. Krypa ner under täcket och ta fram boken ''Flickan som överlevde''. Jag är nu inne på min tredje bok på två veckor, vilket betyder att illamåendet suttit i en bra stund redan. Tur i oturen är att jag har två underbara barn som inte är allt för krävande. Det räcker med att lägga puzzel med den större och grimasera lite med den mindre så är alla glada och nöjda. Pappa har dock fått sköta allt som heter pulkabacken.
---
För andra bokmalar som jag. Dom två andra böckerna jag slukat heter: ''Eyewitness Auschwitz: Three years in the gas chamber'' och ''No pretty pictures, a child of war''. Snälla snälla, om ni som jag är intresserade av överlevnads historier från andra världskriget läs följande böcker:
- Rena's promise - Rekommenderar! Ha många näsdukar till hands! Boken kan köpas här för 14,60€!
- Eyewitness Auschwitz: Three years in the gas chamber, härifrån för 11,20€.
- Pojken som överlevde förintelsen, här för 4,90€!
Vill man inte köpa så kan man alltid höra med biblioteket om dom kan beställa in just den boken. Men det kostar ju också en slant. I alla fall här ute i skärgården. Jag skulle kunna rekommendera fler böcker inom detta 'ämne', inte för att dom är 'roliga att läsa' utan för att offren är värda att minnas.
---
Böcker jag beställt idag:
- De som viskade: Tystnad och terror i Stalins Sovjet. 5,50€
- Skärvor av ett liv: Vägen till och från Auschwitz. 5,50€
- Alla var inte mördare: En barndom i Berlin. 4,90€
- Flickan som kom till Auschwitz. 4,90€
- Nothing Makes You Free. 13,40€
- My Brother's Voice. 15,90€
Men nu, två timmar senare är jag yr som fan, svimfärdig och illamående. (Hemoglobinet gör förstås sitt, nu ligger den på 103.) Vatten smakar skit, mina spy reflexer funkar där emot bra. Nu försöker jag bara ta det lugnt. Krypa ner under täcket och ta fram boken ''Flickan som överlevde''. Jag är nu inne på min tredje bok på två veckor, vilket betyder att illamåendet suttit i en bra stund redan. Tur i oturen är att jag har två underbara barn som inte är allt för krävande. Det räcker med att lägga puzzel med den större och grimasera lite med den mindre så är alla glada och nöjda. Pappa har dock fått sköta allt som heter pulkabacken.
---
För andra bokmalar som jag. Dom två andra böckerna jag slukat heter: ''Eyewitness Auschwitz: Three years in the gas chamber'' och ''No pretty pictures, a child of war''. Snälla snälla, om ni som jag är intresserade av överlevnads historier från andra världskriget läs följande böcker:
- Rena's promise - Rekommenderar! Ha många näsdukar till hands! Boken kan köpas här för 14,60€!
- Eyewitness Auschwitz: Three years in the gas chamber, härifrån för 11,20€.
- Pojken som överlevde förintelsen, här för 4,90€!
Vill man inte köpa så kan man alltid höra med biblioteket om dom kan beställa in just den boken. Men det kostar ju också en slant. I alla fall här ute i skärgården. Jag skulle kunna rekommendera fler böcker inom detta 'ämne', inte för att dom är 'roliga att läsa' utan för att offren är värda att minnas.
---
Böcker jag beställt idag:
- De som viskade: Tystnad och terror i Stalins Sovjet. 5,50€
- Skärvor av ett liv: Vägen till och från Auschwitz. 5,50€
- Alla var inte mördare: En barndom i Berlin. 4,90€
- Flickan som kom till Auschwitz. 4,90€
- Nothing Makes You Free. 13,40€
- My Brother's Voice. 15,90€
tisdag 7 februari 2012
Sluta kritisera andra för deras livsituation!
Jag är så otroligt trött på allt prat om dagvård! Vad är det som gör en förälder till en dålig sådan för att ens barn går på dagis? Det är för fan helt sjukt!
Dagis är ingen dödsdom för ett barn. Tvärtom! Barnet lär sej att vara social, dom har andra barn att se upp till och får kompisar. I Novalie's fall utvecklades hon i racer fart! Språkutvecklingen är bättre än för många andra barn. Hon pratar tydligt och du kan förstå varje mening hon säger. Vi ville inte heller ha mammiga/pappiga barn!
Hon trivs på dagis, hon vill dit varje dag - ibland även på veckoslut, fast då är det förstås stängt. Vi kan skratta oss lyckliga för att ha ett så bra dagis som vi har här ute. Gruppen är liten och alla får sin del av uppmärksamhet. Tanterna är sakkunniga och duktiga på sitt jobb.
Jag fattar inte alls vad allt detta gnäll är om! Bara för att en förälder måste jobba för att kunna försörja sina barn och sätter dem på dagis är de inte sämre som förälder än någon annan! Har ni aldrig haft ert barn på dagis så kan ni lika bra hålla tyst, för helt klart vet ni inte vad ni pratar om! Jag är så himla trött på att måsta försvara oss för att vårt barn går på dagis. För fan, grow up people! Stick inte era näsor dit de inte hör.
Dagis är ingen dödsdom för ett barn. Tvärtom! Barnet lär sej att vara social, dom har andra barn att se upp till och får kompisar. I Novalie's fall utvecklades hon i racer fart! Språkutvecklingen är bättre än för många andra barn. Hon pratar tydligt och du kan förstå varje mening hon säger. Vi ville inte heller ha mammiga/pappiga barn!
Hon trivs på dagis, hon vill dit varje dag - ibland även på veckoslut, fast då är det förstås stängt. Vi kan skratta oss lyckliga för att ha ett så bra dagis som vi har här ute. Gruppen är liten och alla får sin del av uppmärksamhet. Tanterna är sakkunniga och duktiga på sitt jobb.
Jag fattar inte alls vad allt detta gnäll är om! Bara för att en förälder måste jobba för att kunna försörja sina barn och sätter dem på dagis är de inte sämre som förälder än någon annan! Har ni aldrig haft ert barn på dagis så kan ni lika bra hålla tyst, för helt klart vet ni inte vad ni pratar om! Jag är så himla trött på att måsta försvara oss för att vårt barn går på dagis. För fan, grow up people! Stick inte era näsor dit de inte hör.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)