Barnens museum dag

Det är alldeles för länge sedan jag tog mig tid att blogga. Det har känts skönt med en paus men så mycket som vore ha varit kiva att dokumentera har 'farit förbi'. Så nu tar vi ett nytt försök på att återuppliva bloggen.

Miliam får hjälp med att tälja en visselpipa på
gammalt vis.

En av mina absolut favorit dagar under sommaren var Pargas hembygds museums muse- dag för barn.

Jag älskade det förra året också, men i år var den ännu bättre! Förra året svischade jag ensam iväg med barnen och märkte då att det nog behövs en backup person med. Jag som ensam person räckte inte till till tre barn som drar åt varsitt håll.
Därför bjöd vi barnens 'gambel fammo' att följa med. Och tur var det för i år var barnen ännu ivrigare än i fjol och alla tyckte de om olika saker!

På första bilden täljer Miliam en visselpipa av någon slags träd som jag glömt bort vad som heter. Han var imponerad över hur den lät, inte alls som plast visselpipa sa han och blåste i den non stop, Emelia som var lite för liten för att hantera en puukko (till min lättnad) fick en som var färdig täljd och så började visselpips kriget i bilen på väg hem...

Här spås barnens framtid.

I Lenin huset, där Lenin sägs ha övernattat på flykten från Ryssland, hittade vi en spågumma.
Jag älskar bilden här till vänster. Barnen är alldeles sålda! Jag älskar deras koncentrerade och nyfikna minerna.

Emelia kommer att ha livslånga vänskaper, Miliam kommer att bli rik (likaså jag, bäst att börja lotta) och Novalie blev spådd så många gånger det är svårt att minnas vad allt hon fick.
Novalie tyckte bäst om spågumman och frågade i ett om jag kunde följa med in tillbaka. Hon är ju förstås för cool för att vara med på bilder nu när hon är nio år och skall börja på trean, haha.

Miliam är med och gör smör.

Miliam blev helt frälst på att göra eget smör. Han var inte    
många sekunder på något annat ställe före han
    sprag tillbaka till stugan för att hjälpa till med smöret.
    I bilen på väg till museet pratade vi en hel del om hur
    smör gjordes back then och hur lätt det nu är att bara gå
    in till butiken och plocka upp ett paket smör, men förr, då
    måste man jobba för det, nu görs allt med maskin men
    då gjordes det för hand.
    Gambel fammo, som hon själv kallar sig, berättade hur
    hon som barn tittade på när hennes mamma och
    mommo gjorde smör. Det väckte nog Miliams intresse
    ännu mer och han var nog den som höll till i den
    stugan mest av alla barn som var där.
    Tant Greta som höll i trådarna berätta en massa historier
    för barnen om hur man förr höll stugan varm med halm
    på golvet om vintrarna och hur man höll maran och
    andra onda andar borta.
    Hon hade sin son, Emil, i en vagga och hon visade
    åt barnen vad hon lagt in i vaggan med honom för att

Emelia knådar smörbiten.

    hålla maran från att byta ut hennes barn när hon för
   en stund måste koncentrera sig på något annat. än barnet.
  
    Emelia hjälpte knåda ihop en klimp smör och krydda
    det med en nypa salt. När det var klart fick man en bit
    bröd och bräda på smöret.
    Tant Greta berättade sen åt barnen hur dom kan göra
    smör hemma, jag är inte helt säker på ännu vad jag
    tycker om den saken, haha. Det är förstås en rolig
    aktivitet om vi en dag skulle få lite regn och svalare väder.

    På vägen hem stannade vid vårt favorit kaffe, Köpmanns
    i Nagu! Barnen fick glass medan jag tog en kopp latte
    med den gödaste tårtbiten jag någonsin ätit! Salted
    cream caramel cake. My God! Nu söker jag febrilt efter
    ett bra recept jag kan göra själv.

    Nåja, lite rostigt känns det nog att blogga igen. Men skönt
    att ha inspirationen tillbaka!