För höga krav

Jag hade det jätte jobbigt att lära mig att läsa. Jag minns så väl dom där känslorna som sköljde över mig. Frustrationen, känslan av att vara dum, rädslan för att fråga för att inte bli stämplad som dum (vilket jag ändå blev då jag inte kunde svara på frågor som ställdes). Jag spelade med. Jag ljög att jag kunde samma saker som mina klasskamrater. Visst kunde jag hela alfabeter, självklart kunde jag multiplikationstabellen och visst kunde jag läsa av klockan. Allt det där jag inte kunde men var för rädd för att erkänna.

Nu har Novalie börjat första klassen. Hennes första läxa var en läsläxa! What? En läsläxa? Börjar man inte med att lära sig alfabetet först längre? Förväntas det verkligen att en elev skall kunna läsa FÖRE hon börjar skolan? Kan man verkligen sätta så höga krav på ett barn? På ett barn som skall lära sig alfabetet och som skall lära sig läsa i skolan?

Jag tittade på från avstånd igår då hon gjorde läxan tillsammans med Marcus. Jag såg frustrationen. Jag såg samma tårar rulla nerför hennes kinder som dom en gång gjorde på mig. Jag kände igen varenda en känsla hon kände i precis den stunden och mitt mamma hjärta brast. Jag vände mig om för att i smyg gråta lite. För jag kände igen mig allt för väl.

Hon snyfftade och grät sig igenom varje ord. Hon vred och vände på sig som hon var obekväm. Bokstäverna hon inte kunde sa hon att hon "inte tyckte om".

Och jag stog där. Men den hemskaste känslan jag kännt på länge och hat för vem än som skrev läroboken och för läraren som ställde så höga krav.

Jag känner mig så hjälplös för jag kan inte bara trolla bort dom där känslorna. Det ända jag kan göra är att försöka hjälpa henne att hitta ett sätt som hon känner sig bekväm i att lära sig. Alla lär sig inte på samma sätt men dom lärs alla på ett vis, med allt för höga krav om ni frågar mig!

Jag vill inte att hon ska behöva gå igenom det jag gjorde. Jag vill inte att hon ska behöva känna det jag kände. Och jag vill inte att hon ska behöva känna sig värdelös.

Jag vill att hennes skolgång skall vara lättare än min!

Har ni några tips? Hjälp mig att hjälpa henne!

Höst (eller sensommar)

Jag sitter här med mitt morgon kaffe och stirrar ut på dom gulnande löven. Bakgården är helt täckt av löv, nästan så jag sku vilja kratta bort allt och önsketänka sommaren tillbaka. Jag försöker komma på vad vi egentligen gjorde den här sommaren? Jag kommer inte på en enda sak! Vi har gått så tvärt emot varandra nu i sommar. När jag jobbat har Marcus haft ledigt och tvärtom. Och då vi båda haft ett veckoslut ledigt har Marcus jobbat på huset (nu händer det grejer). Så vi har inte gjort någon större utflykt. Jag planerade in en dags utflykt till Själö för naturen är så vacker och historien så intressant, men inte blev den av heller. Huset är prioriterat på första plats nu. Vi ska ha slut granskning nu i slutet på månaden. Vi har ju inte "bara" haft tre år tid på oss att få det gjort men varför göra det i god tid då man kan stressa den sista månaden?

Dom två veckorna jag har haft "långledigt" i sommar fick jag skjutsa barnen fram och tillbaka till simskolan och sen sitta där i värsta stormen och frysa (för jag är en hysterisk morsa som inte kan lämna mina barn ensamma). Det är typ det enda jag gjort i sommar och jobbat. Ja, en midsommar stång gjorde vi ju tillsammans som vi gjort alla år sen vi köpte huset.

Jepp, ni läste rätt. Jag har jobbat! Nu är jag på näst sista veckan. Det har gått bra och jag har trivts bra. Men tillika känns det skönt att det snart är slut för mitt humör försämras alltid på hösten. Jag får höst depression helt enkelt. Jag är en sommar människa och en inomhus vinter människa då jag inte behöver gå ut och gräva fram bilen. Men hösten är bara deprimerande. Men endå känns det ledsamt.

---

Det är tyst på jobbet idag. På himlen finns det några mörka moln och det har småregna två gånger. Jag tänkte skriva klart mitt inlägg nu medan jag tar en kort kaffe paus, utan kaffe, och smaskar på nötter.

Marcus kallar det här för sensommar. Men jag tycker det är mer som höst (för skolorna börjar faktiskt snart och det sägs vara på hösten). Även då jag ännu faktiskt går med t-shirts (vilket inte alls är likt mig). Det känns som åska i luften också. För min del sku det gärna få komma lite regn, lite fräschare luft skulle inte skada någon.

Snart börjar min baby första klass och danslektionerna börjar också ganska snart. Jag är inte redo för det här! Gud vad hon är stor! Och hur gammal är inte jag då? Hon ser förstås fram emot det. Hon har varit hemma hela sommaren och det har varit sååå tråkigt. Barn leker inte alls på samma sätt som vi gjorde när vi var små. Då sprang vi ute i skogen och gjorde käpp gubbar. Nu är det tv och plattor som gäller. Nekar man det så är det sååå himla tråkigt.

Så vad tycker ni. Är det sensommar eller höst?

Nå, jag ska väl sätta punkt här och fortsätta jobba, nötterna tog ju slut. Fem timmar kvar, orka orka haha.

P.s; jag skall börja blogga lite mera igen.

Fyra och fem

Min bebs, som Emelia numera kallas för, har fyllt hela fyra år! Fyra! Nu skulle jag verkligen vilja stanna tiden och ge växtförbud åt barnen. Åt alla tre. Novalie börjar första klassen om två veckor! Emelia blev fyra och Miliam fyller fem den fjärde Augusti. Nej, jag vill inte! 

Förra Söndagen hade vi givetvis fest för våra stora barn. Barnkalas har vi inte ännu haft men ett gemensamt är tanken att dom ska ha. Jag orkar inte med två separata.

Emelia är inne i en Barbie period nu. Så hon fick tre barbien i present. Och Barbie prydde tårtan också. Miliam fortsätter på lastbils banan. Fast till födelsedagen önskade han sig faktiskt annat än lastbilar också. Han fick bland annat brandkårs utrustning och ett verktygsset. Vad vi sen ska hitta på åt honom vet jag inte. Vi är ute i sista minuten igen..

Baby vaknade först av oss alla på sin födelsedag. Hon låg och väntade en stund men när hon tröttnade på att vänta ropade hon "hallååå det är min födelsedag idag" så det ekade i hela huset. Så vi bad henne att gå tillbaka till sängen och vänta där medan vi försökte hitta tejp och paketera in hennes present. Där var vi ute i god tid igen..

Hon var solskenet själv när vi kom intågande i sång och med tre presenter i händerna. Novalie och Miliam måste ju också ge en varsinn present. 

Resten av dagen gick åt att remonta på huset så det blev tårta följande dag. Det skar nog lite i mitt mammahjärta när jag sent på kvällen insåg att vi inte ätit tårta den dagen. Men hon verkade inte lida av det. Det blev ju godisdag båda dagarna det veckoslutet.

Jag brukar ju skoja med att jag har tvillingar så länge dom är jämngamla. Så nu skall jag njuta av dom två sista tvillingdagarna vi har kvar. Mina små ♡