Lilla julen

Jag har knappt sovit något i natt som jag har väntat på morgonen. Klockan ett på natten klädde jag granen, paketerade paket och fyllde julstrumporna. Sen låg jag ännu längre vaken utan att kunna somna. Jag halv väntade mig att någon av barnen skulle vakna och väcka resten av oss, men ingen vaknade. Novalie hade till och med gått förbi granen och sett paketen på natten men inte brytt sig desto mer. Miliam vaknade då vi flyttade honom till soffan från vårt sovrum men märkte inte att julstrumporna var fyllda och Emelia vaknade och ville ha en kram och somnade sen direkt igen, vilket är otroligt ovanligt.

Halv nio på morgonen kom Miliam in springande i sovrummet riktigt ivrig. Men den ivern smittade inte av sig på sina systrar som var extra trögstartade idag, ropet om julklappar hjälpte inte ens. Men visst blev dom ju sen glada när dom fick varsitt paket och julkalendrar (för dom kom ju från alla håll och kanter). Till och med Dalton fick en egen kalender.

Paketen innehöll två sångböcker som spelar melodier och som man kan sjunga med i. Jag älskar sådana böcker. En har dessutom bara julsånger, den är nog min favorit. Och Emelia fick ett puzzel. Jag måste ha varit dum i år för jag var den enda som inte fick någonting. Vi satt sen och sjöng en stund före vi fick kaffegäst.

Snart ska vi ha lillajuls bastu före vi läser en julig nattsaga som har blivit en liten tradition hos oss. Sen ska jag njuta av tystnaden en stund och titta på när första advents ljuset brinner.

Det här med julklappar

Om nu någon har missat så är jag en julfantast. Jag Älskar julen med ett stort Ä. Något som jag är lite mindre inspirerad över nu när det börjar närma sig är julklapparna. Jag har en hel del klara redan. Men dom som jag har har blivit skitdyra (en orsak till varför jag började i tid i år). Jag vill ju inte avslöja något nu men vissa är köpta utomlands ifrån med kiva fraktavgifter och några har nu annars bara blivit dyrare än tänkt. "Fast det visst man ju från början" sa Marcus när jag klaga på hur mycket pengar det har farit (och jo, jag fattar ju att jag själv ställt till det). Men jag sku klaga mindre om han sku bidrag lite till hans sida av släkten men nej, dom faller ju också på mig för "jag har inga pengar" men jag ska nog dra dom pengarna någonstans ifrån. Så dom julklapparna är betydligt billigare än dom som våra närmaste får. Vi firar ju ändå inte ens julen ihop med hela hans släkt så det är mindre viktigt, med det menar jag förstås inte att dom är mindre viktiga! Men alla behöver ju inte vara så dyra. Vi får ju heller inget dyrt så det finns inga skuldkänslor där.

Men visst finns det skuldkänslorna också, dom har nog haft övertaget i år. Vi får oftast dyra fina julklappar, speciellt från Marcus mamma, pappa och syster, och vi ger typ ett foto i julklapp. Nu är ju fammos julklapp en gemensam från barnen och inget från oss men det får nog bli så eller så får Marcus sköta en från oss själv. Samma med mommo fast jag tror faktiskt att jag hade något smått åt henne, men var? Marcus syster sen då.. det är nog den mest påkostade. Jag hade tänkt den i två delar, en till jul och en till födelsedagen i Januari, men Marcus hade ju en annan åsikt. Så det blir hela köret på en gång och ett tomt bankkonto på det (efter att jag beställt del två ångrade han ju sig förstås, men det var så dags då).

I år tänkte jag ändå vara snål med barnens julklappar, så det jämnar lite ut sig. Dom får ändå så mycket. Dom är så bortskämda av sina farföräldrar och faster så det kommer säkert en fullastad lastbil av paket. Så hittills har jag bara beställt tre böcker som sitter fast i post strejken. Dom vet nog när det ska strejkas. I alla fall fick jag våra sängkläder före lillajul så jag är nöjd. Marcus julklapp är också under kontroll så läget borde vara helt okej. Och så har jag beställt lite julklappar åt mig själv också.. Ooops.

I år gör också julstrumporna sin stora premiär (som jag väntat!). Inatt fylls dom med godis men paketen blir på sidan om. Dom blev "aningen" för stora för strumporna. Men lika roligt är väl det. Jag väntar så på barnens reaktion imorgon bitti då strumporna är fyllda och små tomtarna har lämnat paket. Jag känner mig själv lite som ett litet barn på sånhärna speciella dagar, jag blir alltid på så gott humör. Och i år får ju både jag och Marcus egna julkalendrar, barnförbjudna sådana (och nu är det ju inte speciellt snuskigt precis, lite i stil med pilipasta, haha).

Fast nu julen är dyr, hur man än försöker dra ner på kostnaderna, så nog är det min favorit högtid på året ändå!

Ringar och nålar

Nu gjorde jag det. Jag lät en läkare kapa av min förlovnings och vigsel ring. Och det känns inte alls bra kan jag tala om. Nästa fråga är om jag ska förstora dom nu eller vänta tills jag når min idealvikt för nu ska kilona få kyyti (igen)! Fast dieten börjar först efter nyår, jag vill ju kunna njuta av julmaten och sen någon god middag på nyåret först. Medans jag grubblar på det här bär jag en ring som jag hittade i smyckeskrinet, den är aningen för stor men jag bara inte kan vara utan ring. Det känns lite som otrohet med ett bart ringfingr då löfterna är utbytta. Call me crazy, men så känns det. Och på samma gång dödar vi alla rykten om trubbel i paradiset.

Jag fick riktigt åka in till sjukhuset för att kapa av dom. Jag som hade tänkt åka in följande vecka till en guldsmedsaffär för att få dom fint av kapade. Nu har jag båda ringarna i två bitar. Men nu gick det ju inte att skjuta upp mera. Fingret riktigt bultade och spände så som fingret var uppsvullet. Och handen var bortdomnad och det hjälpte inte hur mycket man än skaka om den. Så nu blev det som det blev. Så nu hoppas jag på att dom på ett snyggt sätt kan bli fixade.

Jag har varit på ett annat sjukhus besök också (för det är ju min favorit hobby.. not!). Jag har i några månader nu haft huvudvärk varje dag. Jag har varit till flera olika läkare och det är faktiskt en stor skillnad mellan dom! En läkare tog min huvudvärk på allvar och skickade mig vidare till en neurolog. Men neurologen.. Hon tog en titt på mina papper och kom till slutsatsen att "du är deprimerad". Det kina vi sen om och hon gjorde några övningar, samma som dom gör på rattfyllerister. Och därifrån drog hon slutsatsen att "joo-o, du är deprimerad för du har inga krafter". Klart att jag inte har några krafter! Jag har haft huvudvärk dagligen i flera månader!

Jag är så jävla trött på att läkare försöker komma så lindrigt och snabbt undan som möjligt. "Jaha, här står det att du har bipolär och du har haft migrän förut. Jo, du är nog bara deprimerad". Jag har inte varit deprimerad sen förra sommaren. Och mitt humör bara höjs desto närmare jul vi kommer. Men visst, jag är deprimerad för det kan ju inte bero på något annat! Som patient ska man inte behöva kina emot, en läkare måst kunna höra på (och tro), och då menar jag riktigt höra på, så man inte måste gå igenom samma sak flera gånger som jag nu måsta göra! Tyvärr funkar den här taktiken för dom allt för ofta då man verkligen mår dåligt, behöver hjälp, men orkar inte kina emot.  Nu fick jag ändå remiss till fysioterapi och en till magnetröntgen. Men inte före jag blev beskylld av medicin missbruk, vilket inte stämmer. Det är sånt här man får stå ut med då man har en sån här diagnos. Orka sen!

Nå, några dagar efter sjukhus besöket hade jag en läkartid för att få en del av tånageln bortklippt för att få infektionen under kontroll. Nej, den har  inte ännu heller gett sig. Jag som har en sån jävla nålskräck klarade mig ganska bra. Lite perkla jag nog när hon bedövade för det tog så jävla sjukt! Det där med att nålen far in lååångsamt lite i taget är inte min grej. Men nu klara jag ju av det. Förra gången satt jag ju och grät hysteriskt och hyperventilera så nu kan jag nog vara lite stolt.

Följande dag hade jag också tid för rotfyllning så jag har haft en riktigt trevlig månad..

Och där emellan har barnen alla i tur och ordning varit sjuka så jo, det märks att det är vinter. Sku det nu ens komma snö så sku allt kännas lite bättre.

Nu lappar vi över allt med lite julfiilis. Lite har vi pynta redan och barnen hade dagis julfest igår. Dom sjöng och spelade olika instrument. Miliam bankade på en trumma och Emelia trassla nu på med ett instrument som jag inte minns namnet på, mara någonting, haha, och Novalie spelade Maria i en liten pjäs. Bilder finns ju inte då jag lät Marcus sköta den delen.. Det ska vara kärringar till allt, haha.

Men god lilla jul till alla ifall jag inte tittar in här före det.