Klagovisan om Instrumentarium

Den 28.8 sökte jag ut mina nya glasögon. En vecka efteråt lossnade den första stenen från bågen och efter en tids andvändning tyckte jag att dom var allt för skrangliga också. Dessutom hade jag beställt tjocka linser till dom men jag fick tunna! Det här kina vi om både på plats då jag sökte ut dom och per telefon dagen efter. Sen passade jag ju inte i dom heller. Så jag ville ha nya på garanti. Men det visade sig att inte vara så lätt!

Efter en synkontroll där det kom fram att synen försämrats och att jag nu behövde nya glasögon kollade jag igenom glasögon utbudet på plats. Jag hittade inget jag tyckte om eller som passade min ansiktsform, men försäljaren var fast besluten att sälja mig ett par. Då var jag dum nog som inte frågade om det inte gick att se i andra butiker inom instrumentarium eftersom jag inte hittade något som jag var helt hundra på. Men han gav mig inte ens det alternativet heller!

Så jag bestämde mig för ett par som var så nära mina gamla glasögon som möjligt. Fast dom redan var mycket större än dom gamla! Solglasögonen var mer av den formen jag ville ha men jag passar inte i tjocka bågar och därför blev just dom solglasögon. Och så här efteråt ångrar jag solglasögonen också. Dom hade gärna fått vara större.

Så när jag sökt ut mina glasögon och haft dom runt en vecka gjorde jag lite research på deras garanti policy. Och visst, jag kunde välja nya bågar till samma pris som dom jag redan betalar bort på. Men! Valde jag billigare bågar hölls räkningen ändå på ursprungs priset.

Jag stegade in i affären igen för att berätta att jag ville välja andra bågar på garanti för ena stenen lossnade redan den första veckan och glasögonen var mycket skrangliga då dom satt på. Men då fick jag till svar att "men vi kan beställa in en vara del", men det ville ju inte jag. Vem kan garantera att inte flera stenar faller av och glasögon med det där priset ska nog tammefan hållas ihop!

Så jag frågade om jag kunde kolla på glasögon i en annan butik inom deras kedja. Visst, men det skulle bli krångligt för om jag hittade andra bågar som jag tyckte om skulle dom i sin butik inte kunna beställa in dom. Destu mer kollade hon inte upp. Så jag kollade igenom deras sortiment en gång till, denna gång med min svägerska som smakråd. Men hittade förstås inga fina bågar som passade mig! Så vi for till nästa.

Där fick vi ett bra bemötande och försäljaren där kollade upp hur det sku funka! Något dom borde ha gjort i första butiken tycker jag! Jag fick sen prova en rad med bågar som såg bättre ut på mig men som ändå inte föll mig i smaken. En var på gränsen till godkänd. Så det blev inga nya bågar på den resan. Försäljaren var mycket trevlig och hon kunde inte förstå hur jag blivit bemött i första affären eller hur dom ens sålt just dom solglasögon åt mig eftersom dom säkert sku passa bättre på en sextio åring. Jag kunde ju inget annat än att hålla med.

En vecka senare blev det glasögon jakt igen. Tre olika Instrumentarium gick vi igenom. Från dom tre blev vi bra bemötta i två. Vissa bryr sig tydligen inte om bra kundservice.

I den första affärer vi gick in i hittade jag ett par bågar som jag kunde tänka mig byta till. Lite osäker var jag över den lila färgen på bågarna, jag ville ha mer neutral färg så det går ihop med klädseln. Dom var dessutom en hundring billigare än dom första paren. Ganska stor summa att betala i onödan emellan dom två! Jag vara dom nu i alla fall och traska iväg till nästa affär.

Där var det ett lite kallare bemötande. Men hon tog nu lite motvilligt tid att visa några bågar åt mig men där fanns inget som fånga mitt intresse så vi gick vidare till den tredje affären.

Där var dom först trevliga! Hon försökte på alla sätt och vis hitta bågar åt mig som var så nära mina gamla som möjligt. Men modet har ändrat ganska mycket på dom senaste två åren så det var inget lätt jobb. Flera gånger sa hon "voi voi, är jag nu faktiskt en så dålig försäljare att jag inte hittar något åt dig". För vi provade faktiskt en massa olika bågar! "Nej, dom sku jag inte sälja åt dig" sa hon emellanåt också så det kändes bra att hon i alla fall försökte sitt bästa! Hon tilla också att hon aldrig skulle ha sålt dom glasögon åt mig som dom tråka på i första instrumentarium. Det gjorde mig både glad, för att det finns såna försäljare som faktiskt vill behaga kunden, och arg för att det finns såna som bara vill få in pengar.

Det slutade med att jag bestämde mig för dom första bågarna. Men eftersom dom var hundra euro billigare blev det ett samtal till första instrumentarium för att se om jag istället kunde få linserna bytta i mina gamla glasögon minus själva bytes avgiften som vi pratat tidigare om då jag blev lite arg över dom tunna linserna som sku vara tjocka men som "jag" sen hade beställt som tunna.. fast jag sa hundrafemtioelva gånger att jag ville ha vanliga, tjocka linser!

Så var han ju förstås inte på plats så jag fick förklara allt från början åt en annan anställd. Jo, det sku nog gå bra och räkningen sku hållas den samma. Så jag beställde dom nya bågarna och förde in mina gamla veckan där på. Men då ni! "Det här kommer jag inte ihåg" sa han. Så blev det kinande igen! Jag fick det i alla fall igenom, igen, och allt verkade vara under kontroll.

Då dom var färdiga en vecka senare åkte jag ju förstås för att plocka upp dom. Och vet ni, det blev igen ett jävla kinande! För han kom minsann inte ihåg att vi kommit överens så. Så vi gick igenom hela juttun igen en gång tills det sa pling i hans huvud!

"Så har du fått två glasögon nu" fråga han. Vad då två? Vanliga och solglasögon, jo. Men dom andra är hundra euro billigare än dom andra. Lins byte kostar för mina gamla 190€ varifrån ni sku dra bort 100€. Så det går nästan jämnt ut. "Jo jo, men har du fått två". Ni vet inte hur jävla irriterad jag blev så en kompis fick hoppa med i samtalet. Han had liksom inte fatta att glasögonen gått i garanti och brukar nu inte det sen betyda att man ger dom andra tillbaka.. som om jag sku hålla något jag inte tycker om?

Igår sökte jag sen ut mina nya glasögon och lämnade tillbaka dom andra. Så nu behöver jag inte ha med dom att göra mera och ni kan slå er i backen på att jag inte går dit igen!

Det finns ännu lite till till juttun men jag blir ju bara så jäkla irriterad..

Stress inför resan

Nästa Lördag bär det av på Medelhavs kryssning! Men usch (!) Vad jag är stressad! Jag är den typen som tar ut stress före det ens blir stressigt, försök ändra på det sen..

Jag stressar lite över allting! Det saker som måste fixas före resan som hunden måste skjutsas till Svartå vilket tar tre timmar! Därifrån ska vi ha med reseväskor som vi lånar och min lillasysters kamera som jag köpte en ny "yleis laddare" till och de är 80% chans att den funkar sa dom där. Men jag har inget annat val än att chansa då systeri tappat bort laddaren. Och vi vill ju förstås få fina bilder från vår resa! Sen är det ju vad som ska packas med och hur det ska packas. Och hur mycket kläder behöver vi på tio dagar? Hur ska vi underhålla barnen på flyget? Vet ni, jag orkar inte ens rabbla upp allt!

Det som stressar mig mycket nu är mina mediciner. Jag behöver ett läkar utlåtande på mina mediciner. Men min läkare på psykiatrin skriver inte ut ett! Istället säger hen att det kan en läkare på hälsocentralen skriva ut. En läkare som jag inte ens gått hos? Hen kommer att säga att "min" läkaren ska skriva ut det och så är vi tillbaka på ruta ett. Det roligaste med det här är det att hen hade en sköterska ringa till mig som bud. Hen kunde inte ens ringa själv. Så gör hen alltid då hen blir arg. Så jag antar att jag är favorit patienten igen då. Eller så är problemet det att den ska skrivas på engelska. Men man tycker ju att hen borde ha stött på sånt här tidigare?

Packande ja. Hur mycket kläder ska man packa med för tio dagar? Och vad ska man packa? Och hur ska man packa? Jag har redan satt kläder åt sidan som vi ska ha med men jag sku inte vela packa allt för mycket med för lite utrymme måste vi ju ha över för allt "skräp" vi kommer att köpa. Som t-shirts med stadsnamn på, gud vad jag hatar såna (så nej, inget sånt). Mommos vykort, pennor och muggar ska också rymmas med hem. Jag borde aldrig ha frågat om hon ville ha något speciellt från resan..

Jag ser inte alls fram emot flyget! Emelias byxor är alltid fyllda med myror dygnet runt och jag är rädd att "dom andra" kommer att låta henne hoppa från famn till famn. Jag vill inte att mina barn ska vara dom "störande ungarna" på flyget! Att rita tröttnar dom så hastigt på. Det blir väl att ladda ner en film på telefonen och låta dom se på den. Frozen är nog det bästa valet. Men sen stressar jag över att jag har så lite akku..

Sen har vi inte ännu bokat våra "mini utflykter" då vi tar i hamn. Den enda som är klar, men inte bokad, är Pompeji! Längtar så! Jag har alltid velat dit! Novalie är också intresserad då jag sa att staden luggit under lava. Men få se om vi får henne med då hon är i en annan hytt, ett till stress moment. I Mallorca blir det antagligen stranden hela dagen som jag känner mig stressad över för jag känner mig inte bekväm i mig själv just nu, fast det går i perioder så kanske det går om på en vecka. Annars funderade jag också på Drach caves men jag vet inte.. Vi ska i alla fall kolla igenom dom i kväll ännu så få se sen.

Men mest av allt stressar jag nog om "what if's". Tänk om vi tappar bort någon av barnen eller om någon försöker ta dom? Jag vet, helt onödigt men det är så min hjärna funkar. Jag har dessutom haft mardrömmar om att barnen blivit slängda överbord som inte hjälpt mig på något vis! Å så har vi balkong i hytten och där kan dom ju ramla över.. Argh, ibland hatar jag hur min hjärna funkar! Det kommer att gå bra, det kommer att gå bra, det kommer att gå bra.......... Vi är ju många som ser efter barnen! Så det SKA gå bra!

Vi har ju heller ingen vagn med på resan så barnen får gå mycket och hur det nu sen ska gå. I Pompeji får man inte ens ha vagn med så fast man sku få hyra vagn från båten så är det ju onödigt. In till Rom vill jag inte alls ha dom med.

Vad ska man egentligen tänka på då man reser? Det här är vår första utomlands resa med hela familjen så jag är helt borttappad! Hjälp!

Aktiviteter

Jag kan väl sakta men säkert börja erkänna för mig själv att hösten verkligen är här då. Jag är en sommar människa, destu varmare destu bättre (men av någon konstig anledning tål jag inte bastu värme), regn och rusk är inget för mig. Nå, om litet på en vecka befinner vi oss i varmare länder då det äntligen är dags för vår medelhavs kryssning!

Men nu, då hösten är här, har barnen börjat med sina aktiviteter igen. För Novalie innebar det start av förskolan också, spännande!

Novalie har nu fått börja gå på dans lektioner. Balett blandat med moderndans. Jag hade hellre sett henne gå enbart på modern dans - för i mitt tycke slipper man längre på det om man vill ha en karriär i dans - men det är ju alldeles för tidigt att tänka på sånt förstås och så måste hon ju tycka om det hon gör. Fast balett är inte riktigt hennes juttu enligt henne heller. Men hon får nu gå det här året här och om hon sen vill fortsätta så får det väl bli fastlandet nästa år då.

Hon har också bollklubben på Onsdagar före dansen så det blir spännt mellan dom två då vi måste ta en färja och plocka upp Novalies kompis på vägen. Men hittills har vi hunnit i tid. Får se när det blir mörkt och halt.. usch redan tanken på det, usch! 

Sen har alla tre börjat på sagojumppa på Torsdagar. Miliam är det nog lite frågan om för han "jobbar" heller med pappa än att jumppa, som mest innehåller olika lekar som t.ex björnen sover. Men Novalie och Emelia tycker om det. Ett plus är också att den går på finska så dom snappar upp ord här och där.

Sen är det ännu familjespelkväll på Onsdagar som vi missar med Novalie då vi är på dans men meningen är att Marcus ska gå på den med dom två mindre. Förra året missade vi inte en enda kväll så det ska säkert snart börja löpa på igen. All energi bort på barnen på Onsdagar, hehe.

Lite mer utspritt sku ju allt kunna få vara för nu är det sååå mycket program på Onsdagar och jag sku gärna vara med på familjespelkvällen med barnen för det är något dom alla tyckt om. Men. Det är som det är. I alla fall ordnas det aktiviteter för barnen, tummen upp för det!

Novalies första förskole dag!

Novalie före dans lektionen.

Elias dop

I Lördags blev jag officiellt gudmor!

Dopet hölls i Nagu kyrka i "lilla kyrkan" som barnen sa. Vi kan igen en gång vara stolta över våra små. Under hela dopet satt dom alldeles stilla och tysta där på kyrkbänken. Nå, något smått Emelia prat hörde jag men hon började i alla fall inte sjunga "vem har skapat tissarna".

Det känns alltid lika nervöst när man ska stå framför alla i kyrkan, vad för tillfälle det än är, men nu gick det ju bra, glasögonen bort och allt blir suddigt! Nå skämt och sido, vi stod enbart då prästen döpte bebbis till Elias Tim Felix. Elias känns sådär lite extra fint då det har "li" i sig som alla våra, fråga mig inte varför.

Det var faktiskt första gången barnen träffade beibiladan och dom blev ju alla förtjusta i lilla knyttet. Vi kom ändå fram till att vi inte ska ha en till själva, haha.

Dopgåvan blev en julstrumpa, stor överraskning där, och nu står storebrors strumpa på tur (bara den andra blir klar först).

Emelias första tandläkar besök

Emelia har gjort sig bekant med tandläkaren (8 September). Och det gick otroligt bra!

Emelias dagssömn blev kort då jag sökte henne från dagis just den tiden. Hon var riktigt yr och klängig så jag tänkte att det här blir nog kul.. Det gick ändå ganska snabbt förbi och i bilen redan var hon helt klarvaken och ivrig. Sen pratade vi lite om vad tandläkaren kommer att göra och se på och att man ska gapa stort och inte bita henne i fingret (tänkte kasta in det för säkerhets skull).

Hon var jätte duktig och hörde noggrant på vad tandläkaren hade att säga. Hon berättade vad alla instrument hette och hur man använder dom. Hon förklarade också varför man får solglasögon på dig när man hoppar upp i stolen, vilket hon gjorde utan problem (med både Novalie och Miliam fick jag hålla dom i famnen). Och att det kittlar lite i tandköttet då man blåser på det. Hon var helt huippu på att förklara vad som kommer att hända! Och Emelia var helt huippu för att göra som hon sa utan krångel!

Hon hade inga som helst problem med att gapa eller med att tandläkaren påta henne i munnen. Efteråt sa tandläkaren att Emelia (som hon kallade Emilia) var en av dom lättaste barnen hon haft. Så mamma blev lite extra stolt. Emelia fick sen välja en tandborste som hon var väldigt viktig med. Hon ville till och med ta den in i butiken och plastet hade hon borta på nolltid, sen satt hon där i bilen och demonstrerade hur man använder den.

Självklart knäppte jag några bilder också, för det var ju en big deal med första gången och allt. Dom satt vi sen och såg på med pappa på kvällen. Hon var så stolt och nöjd så, och det var vi också!

Duktig liten flicka!

Lördagen

Miliam må nu sen (eller inte) ha haft en pärla fast i näsan ännu på Lördagen men vi packade ändå in oss i bilen och körde in till fastlandet.

Ända sen Novalie föddes har det varit prat om att ta ett fem generationers foto. Nu, sex år senare, gjorde vi äntligen det. Att få tre barn att se in i kameran och le på samma gång.. det är ett jobb för sig! Vi lyckades nu sen till sist knäppa några bra bilder. Men inte före Emelia spexat färdigt.

Vi passade tillika på att ta ett familje foto, när vi ändå höll på. Det tog också några försök tills vi fick en någorlunda bra bild. För barnen ville ju hellre äta godis än att bli fotade.

Vi besökte också pappas/moffas grav före vi begav oss hem igen. Nu är det tjugotvå år sen han gick bort. Det är en liten evighet sen. Fammo hade hämtat så fina rosor till graven och gjort den riktigt fin. I år hann jag inte själv till graven men vi tände ett ljus här hemma istället.

Pärlan i nästan

Fredag kväll hällde dom två yngsta en burk hama pärla ut över hela golvet. Dom är förresten lika roliga att stiga på som legon..

Dom blev förstås uppmanade att plocka upp dom, genast. Det måste ha varit extremt tråkigt för det tog inte länge före Miliam informerade oss om att han faktiskt har en hama pärla fast i näsan. Och att Emelia faktiskt gjorde det först.

Det blev att söka fram ficklampor och grejer. Men vi hittade ingenting i näsan på Emelia men Miliam höll fast i att han minsann har en blå (viktig information) pärla i näsan.

Vi försökte få ut den på egen hand först före vi gav upp och ringde till jouren. Ingen fara sa dom där. Den kommer nog ut av sig själv om han inte redan svalt den. Han verkade inte ömma på något vis och han andades normalt så vi var inte allt för oroliga. Jag steg ändå upp några gånger och kollade läget på natten.

Följande morgon frågade han ännu om vi inte kunde fara till sjukhuset nu då. Det fortsatte han med ända tills sängdags igår kväll. För plötsligt tog det himla sjukt i alla kroppsdelar..

Hur dom fått ner burken från hyllan är en fråga för sig.. Och hur man ens kommer på en sån idé är en annan..