Era funderingar

Vi är nu inne på slutrakan! Snart är jag förhoppningsvis Familjedagvårdare 'på riktigt'! Frågan nu är om jag skall fortsätta studera till Närvårdare eller om jag skippar hela saken?

Jag börjar nu förbereda mej på visandet av yrkesskickligheten. Det är den sista stora prövningen. Jag hoppas kunna visa det mesta i praktiken. Det kommer förstås inte att gå, utbildningsinnehållet är allt för brett för det.

Därför vill jag gärna höra om era erfarenheter eller tankar om barn med behov av specialstöd. Med specialstöd menar jag saker som rörelsehandikapp, hörselnedsättning, synskada, kroniska sjukdomar, m.m. Som vilka hjälpmedel som kan tänkas behöva, hur man kan kommunicera med barn som är i behöv av specialstöd och så vidare.

Jag kommer självklart inte att använda mej av era tankar i mitt arbete! Det är bara intressant att veta hur andra tänker!

Bidrag till tävlingen

Usch så lång tid det tagit för oss att få ett tävlings bidrag hit. Av kampanjen återstår endast sex dagar ännu! Nå, än så längge hinner vi bygga ihop flera fina bidrag. Dagens bidrag ser ut som följande:

Mina små troll är stora Smurf fanin. På första bilden ser ni alltså smurfarnas hem som finns i det Glömda landet. Klossarna längs till höger är det klossar som skickades hem till oss från Buzzador, det är där smurfarna bor. Förutom Gammelsmurf och Smurfan (som Smurfiina tydligen heter på svenska?) som bor i slottet längre bak på bilden. 

Rontti och Velho har också fått komma med på ett hörn. Där står dom gömda bakom trädet och spionerar på Smurfarna. Självklart smider dom planer på hur dom skall få tassarna på de blåa små figurerna. För visst skulle det smaka med en god Smurfsoppa..

Rivit och hamrat

Idag har jag gått löst på en lekstugevägg igen. Det är ett bra sätt att ta ut onödig aggression på! Det börjar ta sej nu, lekstugan vår. Två väggar står ju redan! Fast än är det en lång väg att gå. Lite som jag befarade tidigare börjar min inspiration sakta men säkert försvinna.. Jag skulle nu villa koncentrera mej på mitt drömväxthus istället! Frågan är: Hur länge hinner den vara i användning om  detta går igenom? Som om det inte skulle finnas annat, viktigare, att fundera på.. Suck säger jag.

Förrådstömning

Förrådstömning på gång. Det är helt otroligt hur mycket onödigt vi har samlat på oss över åren! Efter flytten har vi dessutom våra gamla möbler som står i garaget och skräpar! Vi pratar inte om några enstaka små prylar utan om två bokhyllor, en soffa, ett köksbord..och så min gamla, fungerande, tv från stenåldern (i jämförelse med dagens tv:n), listan slutar inte här!
Nu skall dock allt onödigt bort! Även vissa barnprylar som inte blivit använda på gud vet hur länge. Som vagnen jag skrev om i ett tidigare inlägg: Det här med pokka igen. Ni kan säkert själva räkna ut om det blir en affär med den kvinnan eller inte..
Tyvärr har vi även bestämt oss för att sälja barnbilstolen som jag förra året den här tiden var så glad över! Vi som skall få tre barnbilstolar att rymmas i baksätet har nu problem med just det, bilen är för liten. Nu är den i alla fall till salu, inte något mer jag kan göra åt det, vad ska vi nu panta på den för?
Det finns som sagt en hel del där ute i våra fyra förvarnings utrymmen, japp, ni läste rätt! Fyra!
Bara barnen vaknar sätter jag igång med fotande av saker vi valt att sälja och barnen får göra det dom gör bäst, leka.

Lillknodd

Jag får nog inget shopping sällskap av Miliam heller.. Gossen somna genast då han satte sej bekvämt i bilstolen, av att bara åka omkring i vagnen!
Att gå omkring i ett köpcenter med en trött liten kille är inget att rekommendera, speciellt inte med en lika envis unge som vår ettåring! Ingenting var bra. Förutom då han för en stund fick komma ner från vagnen och prova sandaler, som vi sen ändå lämnade kvar på hyllan.
Jag är egentligen inte den morsan som inte låter mina barn själva gå i butiken, men då barnet slänger sej på golvet i värsta raseriutbrott och bankar huvudet i golvet av trötthet är det nog bästa att ha lillknodden i säkert förvar.
Hans raseriutbrott börjar nu spåra ut ordentligt. Jag har otroligt svårt att hantera honom då! Han skriker, sprattlar, sparkar och bits, bland annat. Det börjar verkligen bli jobbit. Det bästa är ju att Emelia snappar upp på det och har liknande fasoner för sej då hon inte får sin vilja igenom. Tre envisa barn (och föräldrar) under samma tak är inte lätt precis.. Men på ett eller annat vis måste vi börja få kontroll på detta. Mest jag då, för jag är den som ger mej fortare än kvick då jag 'inte orkar' med skrik och gnäll. Lycka till till mej bara!

Vaxat, men inte klart..

Nu har jag då provat Veets elektroniska roll on. Jag måste säga att jag igår kväll blev positivt överraskad över hur lätt den var att använda och hur snabbt det gick. Det vill säga ända tills idag då solen avslöjade resultatet.
Själva manicken var inte så obekväm att använda som jag på förhand trodde, men inte var den allt för bekväm heller. Ett minus måste jag ge för den långa uppvärmningstiden, den tog längre tid på sej än de tjugo minuter det stod i bruksanvisningen, dubbelt så länge faktiskt. Då den äntligen hade rätt temperatur på vaxet var själva manicken så varm att jag i ett skede undrade om den inte överhettar, plast är inget bra material för en maskin där innehållet värms upp!
Själva vaxet höll sin temperatur si och så, även då manicken var fastkopplad i uttaget under hela vaxnings processen! Ibland flödade vaxet jämt och fint för att i nästa stund breda ut ett tjockare ojämnt lager med vax vilket resulterade i ett urdåligt slutresultat då ingenting fastnade och vax remsan blev oanvändbar. Vax remsor fanns det dock gott om i förpackningen, det är mer man kan säga om dom vårdande våtservetterna som genast torkade då dom togs ut ur omslaget!
Vaxet må ge ett, någorlunda, bättre slutresultat än rakhyveln. Men som det är nu föredrar jag ändå den sistnämnda. Det är så mycket lättare att hålla koll på var jobbet redan är gjort och var nästa drag bör göras. Med vax remsorna missar du enkelt en hel rad eller så måste du dra om den flera gånger på samma ställe för att få den släta huden som utlovats. Knäna är däremot lättare att vaxa än att raka! Det vill säga om man lyckas med applikationen av vaxet! Jag ser det som ett stort plus! Med vaxet slipper du skärsår på knäna, någonting jag alltid lyckas få..

Manicken skall nu få en andra chans att imponera. Med bättre belysning, med hjälp av solen denna gång, får vaxet visa vad den egentligen går för, om den går för någonting.

Feedback (Veet vaxremsa)

Första feedbacken angående Veet vax remsorna har nått mina öron. Försökskaninen har, liksom jag, aldrig provat vaxnings produkter förut! Vi hade lite liknande tankar om Veet produkter från början. Det har vi ännu, om min åsikt inte ändras ikväll vill säga.

Som jag skrev i ett tidigare inlägg räckte en remsa ingenstans! Rakhyveln fick fortsätta jobbet efter att endast ett halvt ben blivit vaxat! Från den positiva sidan får hon snart se vilken metod som är bättre, vaxning eller rakning. Kanske vi kan få en före- och efter bild? Hehe.

Det kommer kanske inte som någon överraskning att vaxet är äckligt kladdigt och klibbigt, lite som pikaliima löd feedbacken. Det kunde hon säga om första draget, därefter förlorade remsan snabbt sin verkan och där har ni det, orsaken till varför endast ett halvt ben blev vaxat (förlåt men lite roligt är det ju nog), då lossnade inte ens allt!

Till en början tog det (från hennes mun till era öron) så s*tans sjukt! Bra att inte hela benet lossna, fast det skulle ha varit ett bättre slutresultat än vad själva remsan gav, sa hon och fortsatte, om och om igen fick jag dra remsan på samma ställe och ändå ville inte håren lossna! Huden är illröd och det bränner sådär skönt..vet du vad som är sött förresten? Dom små små röda utslag på benet som jag fick..

Veet vax remsan blev ingen hit där. Och det förstår jag! Tänk hur mycket snabbare hon kommit undan om hon bara hade tagit rakhyveln nätt i högra handen och glatt rakat på.
Förlåt vännen! Vilken dålig produkt jag gav dej! På den ljusare sidan behövde du inte i alla fall lägga ner pengar på en produkt som blev en sån enorm besvikelse! Lite pluspoäng får jag väl för det?

Förhandstankar

Här har ni nu ett 'allt i ett' bild. Bildbevis på att jag är småbarnsförälder då naglarna är lackade i fem olika nyanser, och bevis på att jag numera är fyrögd.

Nåja, själva pointen med hela bilden är att visa upp Veets easy wax system elektroniska-roll-on manick.
Ikväll skall jag då vaxa bena med denna, i mitt tycke, stora och klumpiga maskin. Så här på förhand kan jag berätta att den är väldigt obekväm att hålla i då den är så himla bred och i det hårdare slaget!

Förhandstankarna jag har är inte så höga. Jag har mina små aningar om att det kommer att ta en liten evighet att få båda bena vaxade (inte på tal om armarna), och i flera omgångar dessutom. Hur stor chans är det liksom egentligen att få ett perfekt slutresultat med första vax remsan? Och hur mycket jobb är det inte att först breda ut vaxet, som hålls varm i femton minuter om inte sladden lämnas i längre än rekommenderat (första minuset), med roll on:en för att därefter ta fram vax remosrna för den slutliga touchen? Suck säger jag!
Kanske maskinen ändå överraskar mej i slutändan? Man får ju hoppas så, annars får jag ta till rakhyveln för släta ben, annars vågar jag inte visa mej vid bubbelpoolen i övermorgon..

Projekt lekstuga fortsätter

Projekt lekstuga börjar ta till sej riktigt fint! Igår passade vi in det nya fönstret, idag är det dags för fönster numer två. Hittills har det endast funnits ett fönster på åbäket..på helt fel sida dessutom!
Inte nog med att lekstugan får en ny look, både på utsidan och insidan, skall den också flytta plats. På så vis får vi en del av det ojämna berg täckt! Ett staket blir Marcus nästa projekt. Projekt listan tar inte slut på en bra stund i alla fall, det finns minsann saker att göra!

Nu undrar jag. Hur få en fyraåring övertalad om att inte måla lekstugan rosa? Röd med vita kanter och rödvitt staket runt hörs bättre i mina öron. Kanske vi bara köper 'fel' färg? Får man vara så elak?

Veet kampanjen

Nu är det dags igen. Tjafset om Buzzador Veet kampanjen börjar här och nu. Egentligen kom paketet på posten över en vecka sedan, skrivandet sköt jag upp på då min första reaktion inte precis blev positiv (för första gången i hela min Buzzador 'karriär')!
Själv upplever jag kampanjen som missledande! Jag hade väntat mej att få båda refill produkterna. Istället innehöll paketet endast en refill för ben och armar, själv var jag mer intresserad av den andra..
Jag kan endast dela ut en vaxremsa per vän, det känns också lite trist! Skall en remsa verkligen räcka till båda bena eller skall man måsta ta till rakhyvel för den andra? Det här är förstås inget jag har makt över, kampanjledarna har bestämt så här, då får det också vara så..
Återkommer då jag testat produkterna. Kanske min negativa syn byts ut mot en positivare?

Ä.n.t.l.i.g.e.n!

Ä.n.t.l.i.g.e.n!
Som jag har klicketi-klickat! Nu (!) äntligen hittade jag vita  Converse skor i min  storlek! Hur länge dom hålls vita är en helt annan fråga..
Ballerinorna som jag redan ifjol sökte efter för brinnkära livet utan resultat har nu även dom hittat hem!
'Den som söker han finner' Yes!
Min sommar är räddad (kanske att ta i lite för mycket?)!

Det här med pokka igen

Vissa människor har en otrolig pokka! I min värld betyder en överenskommelse just det ordet innebär.
Att ändra reglerna efteråt är inte bara orättvist men också känslomässigt kallt, inte på tal om själviskt!
Visst, jag kan också ångra en bytesaffär som är gjord en triljon år sedan. Men icke att jag skulle begära den grejen tillbaka utan att erbjuda ut någonting i retur eller betala för den, om  det är så att den grejen eller klädesplagget inte längre behövs!
Gett är gett, en bytesaffär är en bytesaffär och en affär är en affär!

Nu fick jag ett e-mail av en kvinna jag köpte en vagn av för flera år sedan (då Novalie var liten). Början lät bra, det är dom två sista meningarna som fick min (redan) korta stubin att explodera!

Grattis bara till den nya graviditeten. Och ja, vagnen är superfin och jag förstår att du ångrar affären. Men nej, jag tänker inte sälja den tillbaka för några fjuttiga tior för att den har varit i användning hos oss i några år och därmed måste den vara i sämre skick än då affären gjordes!

Vissa människor har en otrolig pokka..

Lego Duplo Lekar

Kär i guldet

Jag är kär! Boken, Brilliant reuse, som jag inhandlade förra Lördagen är guld värd! Den är fylld med så många fina idéer!
Min 'must do' lista fördubblades i ett enda ögonblick, om inte tredubblades.

Jag blir alldeles yr av alla projekt!
Det blir Marcus också: Vilket projekt har du på gång nu? Kan vi inte koncentrera oss på ett i taget? Lugna ner dej! Du hinner ju byta projekt fortare än det tar för mej att komma upp från fåtöljen! Men vilket  projekt har du bestämt dej för nu då, å kan du snälla hålla dej till den längre än fem minuter?

Det kunde jag. Med hammaren i högsta hugg slog jag ner två väggar och fortsatte sen med att spika fast bräden. Nu har jag då alltså inte gått lös på våra husväggar, det var lekstugan som fick sej en omgång.
Nu har jag en himla brådska på att få lekstugan färdig! I år skall vi minsann bjuda på tupari saft och bullar åt släkt och vänner!

Lite otålig är jag dock.. Jag är ingen tålmodig person då det kommer till sådana här långsamma projekt. Allt måste gå fort och hela alltihop måste bli perfekt in i minsta detalj..!

Inte nog med lekstugan måste jag få trädgårdslandet fixat, vårt 'nya' köksbord, som egentligen är ett gamalt pirttibord, slipat och målat, växthuset som absolut måste byggas ihop av gamla fönsterrutor, nya gungor åt barnen gjorda av gamla bildäck som skall målas i fina granna färger, dessutom bara måste jag få gjort en drake, också den skall lagas av gamla bildäck, åt barnen! Och så skall ju taket bytas..

Nytt till hemmet

Inte bor vi på en överdrivet stor ö precis, men här finns minsann fina shoppingställen!
Jag bara Älskar, med ett stort Ä, Amalias hem! Som alltid kom jag hem med nya prylar till hemmet för en billig peng.
Inrednings inspirationen ligger än en gårng på 100!
Nu vet jag inte i vilken ände jag skall börja!?..
Jag börjar med att, än en gång, bläddra i mina nya mycket inspirationsgivande böcker!

1/3

För tillfället har jag bara en av tre, (tvåan räknas inte för hon sover). Mini fick gå och lägga sej då vi till slut hittade hem från vårt café besök, hon blev alldeles för sur och tvär! Det var där trean, som egentligen är tvåan, övergav sin mamma och systrar för att 'hjälpa' pappa jobba. Jag fick inte ens ett 'hejdå', så hurja är lastbilar.
Så nu är det bara vi två, den äldsta och jag.
Hör ni inte av mej mer så ligger jag på sjukhus med brutna armar och ben.. för nu tar vi en stuts match med Novalie! Så illa kan det väl ändå inte gå, eller?

Vilket råddas, igen!

Nu är läkarbesöket över. I tjugo minuter satt läkaren och pratade om olika preventivmedel.
Plåster? Nej, dom kliar och ger konstiga röda utslag. P-piller? Nej, för många biverkningar. Minipiller? Nej, jag blev gravid då jag tog dem. Kanske du ska ta och prova spiralen en gång till? N.e.j!
Så det blev NuvaRing, som jag redan bestämt mej för. Vid förra rådgivningsbesöket lovades att jag i tre månader skulle få prova den gratis (det var en av orsakerna varför jag bestämde mej för den). Men hoppsan, dom hade inte kommit ännu!
Nå, då gör vi såhär att jag skriver ut ett recept åt dej, sa läkaren, och då vi fått in våra så kontaktar vi dej.
Snällt fick jag, med receptet i handen, traska iväg till apoteket och betala (ca) 50€ för tre månaders skydd.
Om jag inte gillar NuvaRing går vi pengarna i back, pengar vi trodde vi inte behövde lägga ut. Precis min tur!

Känns inte helt okay

När någon skiljer på 'normala barn' och utvecklings störda barn hörs det alltid lika fel i mina öron. Igår hade vi just det ämnet på schemat.
Bara för att ett barn fått en diagnos eller fötts med en cp-skada, i gårdagens fall autism, betyder det inte att de barnet är 'onormalt', bara annorlunda! 'Onormal' är ett så hårt ord, som ett slag i ansiktet!
Att dessutom höra det komma ur en mammas mun, föreläsaren har nämligen en autistisk son, alltså nej! Okay, hon sa det inte rakt ut, men att först prata om 'normala barn' för att sen jämföra dem med sin son, i mitt huvud är det = onormal.
Det är förstås bara min tolkning.

---
Hennes mening var förstås att få oss att se hurdan skillnad det är att uppfostra ett barn med specialbehov. Nå, det är hennes sak hur hon undervisar, men sättet hon gjorde det på fick mej att känna mej obekväm.

Trött gosse

Här efter har vi franskis och korv på menyn lite oftare, mättande sa Tison och somnade tvärt.
Så här såg det ut då lill killen fått maten i magen. Pang, så sov han.
Men så var han trött också!
Det tar på att tjura, trotsa (å så han trotsar sen då!) och strida med sina systrar. Ja, det är en sådan dag idag.
Vi hoppas på bättre humör då dagvilan är överstökad..
---
Hur typiskt är det förresten inte att då två vilar stiger den tredje upp?

Lättnaden

Att Miliam är glupsk är ingen nyhet. Oftast slevar han i sej mer än han kan hantera. Så även i morse. Att skilja på vanlig hosta eller mat fast i strupen kan i vissa fall vara krångligt att klura ut. Speciellt nu när han har en envis flunsa med fruktansvärd hosta! Idag var det inte fråga om hosta. Min första reaktion var förstås att böja honom framåt och banka försiktigt på ryggen, det brukar hjälpa, men nej. Då slet jag honom upp från matstolen och vände honom upp och ner samtidigt som jag igen en gång bankade honom på ryggen, det hjälpte!

Jag vet inte när jag sist har lyckats med att hålla den ungen upp och ner med endast en arm. Jag vet inte hur jag lyckades nu, men det gjorde jag som tur!

Vilken panik jag först drabbades av då första tekniken inte funkade! Jag fick dra ett djupt andetag för att lugna ner mej och tänka klart, då hängde han redan upp och ner. Handlingsförlamad blev jag som tur inte, då hade kanske min lilla gosse inte varit kvar här längre! Usch, bara tanken på hur illa det kunde ha gått..

Man måste verkligen hålla sej lugn i situationer som denna. Det är så svårt, speciellt då det kommer till ens egna barn! Tusentals tankar susar förbi just i den stunden, jag minns inte mer vad jag tänkte eller hur min hjärna fungerade just då, allt släppte så fort brödbiten kom ut. Härlig känsla och vilken lättnad!

Nu vet jag inte hur jag skall klara av att lämna barnen hos barnvakt ikväll då jag själv skall in till fastlandet!?

Vad är det för fel??

I två dagar har jag försökt ladda upp bilder på bloggen, som inte är tagna med mobilen eller webcam, men det lyckas inte! Var är felet? Jag blir så frustrerad!! Morr..

''För liten''

Argh. Ingen  skall komma och påstå att min son är för liten för att förstå sej på våldsamma tv program! Än mindre i ett irriterat tonfall! Sitt hemma då för f*n och glo på din tv, som dessutom är större än vår, än att komma hit och tro att du äger vår! Våra barn äger inte ens en leksakspistol, eftersom vi anser att sådana inte är passande leksaker för små barn, så hur f*n skulle jag tillåta dem att se på våldsamma program där den ena dör efter den andra?

Barn förstår mer än vi vuxna tror! Jag känner mina barn, jag vet! Jag bryr mej inte om hur irriterad jag gör dej! Kom inte hit och höj rösten åt mej i mitt egna hem!!! Inte hur nära släkt du än är.. What I say goes!!!!!!!

Barnfritt

Igår unnade vi oss en barnfri kväll för att åka till närliggande restaurangen/pub, beror på hur man ser på saken, för att äta lite god mat och för att kolla om kvällens trubadur var värt att lyssna på. Maten var god men trubaduren fick dra sin show utan oss där. Om man börjar en show med att sleva i sej shot efter shot känns det inte helt okay, speciellt då den första åker ner när showen skall börja!

Idag mår vi lite si och så här hemma hos oss. Det kan bero på (läs:beror på) att vi igår kväll smällde i oss så mycket ribs vi kunde äta, å självklart lite efterrätt på det, vem kan motstå brownies?
Tills vidare har jag, just och just, fått ner en enda tallrik med makaronisallad (och några stänger av daim, hups).

Barnen fick sova över hos sina farföräldrar, där är dom fortfarande. Jag vet inte om man får säga såhär, men visst är det skönt att bara få slapp, ligga på soffan och glo på tv, njuta av tystnaden och bara vara! Snart är det slut på tystnaden, men det är okay! För även då det är skönt att få en stund på tumis med min andra hälft saknar jag knoddarna mer än mycket!
---
Tumis och tumis.. min bror har en naturlig gåva av att dyka upp när det minst passar.. suck..

Hur har ni?

Jag avskyr städning! Dammsuga är jag tvungen till varje dag, annars får vi gräva oss fram genom hundhår för att slippa från punkt a till punkt b. Den som uppfann diskmaskinen dyrkar jag, lika så tvättmaskinen!
Nåja, daglig småstädning går väl an. Men storstädning!? Idag har jag legat under sängen, inget skämt, med dammsugaren i högsta hugg! Det är gånger som denna jag undrar varför jag övertalade Marcus till att ta det minsta sovrummet. På allvar, hur tänkte jag då? Fast jag vet ju svaret på den frågan och det är fortfarande det bästa beslutet jag gjort vad som gäller rum uppdelning.

Det enda sättet att få golvet dammsuget i vårt rum är att lägga sej ner på mage. Då är det fortfarande när till omöjligt att få hela golvytan dammsugen. Förutom dammråttor hittade jag en hel hög av barnböcker och till och med en tallrik med mockarutor!?

Förutom vårt sovrum städades barnens rum. Det är deras ansvars område, vilket hos oss betyder att dom själv städar undan. Sopar och dammsuger, så bra dom nu kan, det sista hjälper vi till med.
Vi tycker det är viktigt att lära dem från tidig ålder att städa. Ofta hjälper dom även till med byket och andra små städprojekt.

Då vi var små, min bror och jag, kom vi (oftast) undan med städningen. Det skötte mamma (eller mommo). De gångerna vi inte kom undan kände, i alla fall jag, mej tvingad. Mamma gjorde helt rätt då hon inte gav med sej, men den lilla bortskämda knodden jag var hatade jag det, ända fram till denna dag! Därför anser jag att det är viktigt att våra barn nu blir lärda, inte för att jag skulle ha det lättare, utan för att dom på så vis 'förbereds' för framtiden. För en vacker dag skall dom stå be egna ben!

Nu undrar jag hur andra har det. Vad anser ni är den passliga åldern för era barn att hjälpa till med städning? Vad har barnen för ansvarsområde då det gäller städning, eller kommer det 'undan'?  Hur ser deras uppgifter ut? Och i vilken ålder anser ni att det är okay att expandera deras ansvarsområden?

Nu får jag ta mej i kragen igen och fortsätta städa.. Föregå med gott exempel liksom, sätta på en god min och i hemlighet svära inombords..

Leken

Hallen svämmar över av Duplo klossar, här ser ni bara en bråkdel av alla klossar!
Det är så himla skönt att barnen tagit intresse till sina nya Duplon. Alla klossar skall vara med, alla klossar skall lekas med, men helst med samma klossar som den andra för tillfället har.. Det är inte bara dom större som strider över klossarna, lillasyster är självklart med på ett hörn också, alla drar dom klossar ur varandras händer! Gissa om taket snart lyfter av allt ropande och skrik..
Men tillbaka till den sköna känslan. Nu behöver vi inte oroa oss över små delar som kan fastna i halsen på dom två yngre av systerskaran!

Vadå över användning av ordet klossar? Jag förstår inte vad ni menar..hih.

Nu är dom här!

 Lego Duplon kunde vi hämta ut från posten igår, först nu är leken i full gång. Tillsammans bygger vi allt från slott och tåg till smurfar.. Suursmurffi är speciellt omtyckt.
Medan vi roar oss med att skapa det ena (kreativa) skapelsen efter den andra, roar Emelia sej med att riva ner alltihop. Alla är glada och nöjda. Win-win!


 ---
 Här kan ni läsa vad Buzzador går ut på och varför ni alla ska gå med idag!